Stina Cajsa Månsdotter

På gränsen mellan Vena och Kristdala socknar i Kalmar län ligger sjön Näjern. På Venasidan av Näjern är byn Bredvik belägen. År 1818 ägdes en av de små gårdarna i Bredvik av Måns Olsson, som bodde där tillsammans med sin fru och son. Hustrun hette Brita Stina Adamsdotter och den sex år gamle sonen hette Olof Månsson. Den hösten föddes Måns och Brita Stinas andra barn, dottern Stina Cajsa.

Milsten i Vena socken nära Hultsfred, 1952.
Bild från Digitalt Museum/Kalmar läns museum, foto Manne Hofrén.

Ett ungt jordbrukarpar

Stina Cajsa växte upp i Bredvik med sina föräldrar och sin storebror. Kort efter att hon fyllde 17 år gifte sig Stina Cajsa med den fyra år äldre Peter Persson. Peter var hemmansägare i Tälleryd, en annan by i Vena socken. Till skillnad från många andra flickor på landsbygden under 1800-talet hade Stina Cajsa alltså aldrig någon tjänst som piga, utan gifte sig istället i ovanligt unga år.

När Stina Cajsa kom till makens gård i Tälleryd var hon inte ensam kvinna i huset, för hennes svärmor Kjerstin Samuelsdotter levde och var faktiskt bara 45 år gammal. Peters far, Per Persson, hade dock dött redan 1828 vid en ålder av 80 år gammal. Kjerstin var Pers andra hustru och 42 år yngre än Per. Pers första hustru hette Lisken Åkesdotter. Hon blev 66 år gammal men fick aldrig några barn, alltså var Peter även Pers första barn. Med Kjestin fick Per också en andra son, Nils, som dock dog i späd ålder.

Vena kyrka, 2020.
Bild från Wikimedia (Arkland).

En brokig barnaskara

I september 1837 födde Stina Cajsa sitt första barn, sonen Magnus Peter. Strax före sin första födelsedag drabbades Magnus Peter av någon form av ”bröstsjukdom” och i oktober 1838 dog han. Kort tid efter den förste sonens död blev Stina Cajsa gravid på nytt och i augusti 1839 föddes en andra son, Nils Peter. Den 3 mars 1842 födde Stina Cajsa en tredje son, han fick heta Carl Magnus. Carl Magnus var dock alltid sjuklig och trotts att han fyllde ett år, kunde han inte stå själv. I död- och begravningsboken är det också noterat att han ”nedlades på dödsbädden den 13” och avled den 20 april 1843. Dödsorsaken noterades som ”slag”. År 1843 var den 13 april förövrigt skärtorsdagen. Det måste ha varit en ovanligt lång och dyster påsk i Tälleryd.

Söndagen den 24 mars 1844 födde Stina Cajsa ett fjärde barn, dottern Christina Lovisa. Någon gång under perioden 1853 till 1861, när Christina Lovisa var i skolåldern, noteras hon som ”mindre vetande”. Det är en mycket oklar diagnos, men antyder någon form av intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Enligt de nedtecknade betygen i husförhörslängden kunde hon hur som helst läsa och hon deltog vid minst ett husförhör. Christina Lovisa blev dock bara 18 år gammal. Hon dog den 25 april 1862 och begravdes den 4 maj. Dödsorsaken angavs som ”gastrisk feber”, vilket är innebär någon form av infektion i magsäcken.

Peters och Stina Cajsas femte barn, sonen Johan Magnus, föddes 1847. När han kom upp skolåldern var det tydligt att han hörde sämre än andra barn. Johans hörsel fortsatte att försämras och i början av 1860-talet, när han var omkring 16 år, ansågs han vara döv. Johan fick trotts det ett relativt normalt liv. Han tog över faderns lilla gård i Tälleryd, gifte sig, fick flera barn och blev över 70 år gammal.

Bro nära Kvarnsjön mellan Vena och Tuna, 1950.
Bild från Digitalt Museum/Kalmar läns museum, foto troligen Manne Hofrén.

En växande familj med många bakslag

Strax före julen 1849 födde Stina Cajsa ett sjätte barn, dottern Carolina Sofia. Carolina Sofia blev dock inte mycket mer än två år innan hon dabbades av en ospecificerad feber som ledde till hennes död. När den lilla dottern dog var Stina Cajsa redan med barn igen och i oktober 1852 födde hon ännu en dotter, som fick ta över sin döda systers namn Carolina Sofia.

Den andra Carolina Sofia blev bara sju och halvt år innan hon avled av ”nervfeber”, alltså någon typ av febersjukdom med allvarlig trötthet som utmärkande symptom. Systrarnas död under barnaåren tycks ha satt sig särskilt hos deras bror Johan, som var fem år när den första Carolina Sofia dog och 13 år när det hände igen. Ty, när Johan fick sitt första barn, en dotter, fick hon heta Carolina Sofia Emilia.

I augusti 1855 var det dags för Stina Cajsa och Peter att få sitt åttonde barn, sonen Carl Otto. Som så många av sina syskon dog även Carl Otto efter ett mycket kort liv. Han drabbades av ”bröstfeber”, lunginflammation, och avled i januari 1857. Redan året efter (1858) föddes ett nionde barn, dottern Ida Maria. Sommaren 1861 utökades familjen än en gång, då dottern Adelina Sofia föddes. Året därpå (1862) gifte sig den 23 år gamle sonen Nils Peter och flyttade hemifrån.

Gravvårdar på Vena kyrkogård, omkring 1950.
Bild från Digitalt Museum/Kalmar läns museum, okänd fotograf.

Fler besök av liemannen

Stina Cajsas och Peters elfte och sista barn blev sonen Sven August. Han föddes i augusti 1866, men då var Peter redan död. Peter avled nämligen den 20 juli samma år, han blev bara 52 år gammal. Den lille sonen, Sven August, hann inte ens bli två år. Varken för Peter eller Sven August har någon dödsorsak noterats.

När Peter dog hade han fyra levande barn som tillsammans med den ofödde Sven August skulle ärva honom. När Sven August dog ärvde Stina Cajsa sin son. Jag vet inte om Stina Cajsa hade någon morgongåva, eller motsvarande utökad rätt i makens dödsbo. Genom att hon ärvde sin son fick hon i alla fall minst en femtedel av boet. Dessutom var alla utom ett av hennes levande barn omyndiga när de förlorade sin far. Stina Cajsa blev alltså familjens överhuvud och drev deras gård fram till år 1871.

Vena kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/VALA/00410/A I/24 (1866-1870), del av sida 419.

Nya tider i Tälleryd

I april 1871 fyllde Stina Cajsas döve son, Johan, 24 år. Tidigare samma år hade han gift sig med den jämnåriga Maria Christina Carlsdotter från Kristdala församling. Johan köpte av allt att döma ut sina syskon och tog över den lilla gården. Stina Cajsa ägde dock även efter 1871 en mindre fastighet i samma by. I senare källor beskrivs den som 1/64 mantal ”Gräshorfva”. Stina Cajsa tycks dock, tillsammans med sina döttrar, ha bott kvar hos sonen ytterligare en tid.

År 1876 gifte sig den 18 år gamla Ida Maria med den sex år äldre Samuel Johan Svensson och flyttade till en annan del av socknen. Den yngre dottern, Sofia, bodde kvar med sin mor till sommaren 1879. Då gifte hon sig med Karl Johan Oskar Karlsson och flyttade till Döderhults församling (Kalmar län). Sofias make dog ung och hon gifte sedan om sig med Karl Oskar Johansson. Deras dotter Rut Berta Kristina, var min hustrus mormors mor. Liksom sin mor gick alltså både Ida Maria och Sofia direkt från att vara hemmadöttrar till att bli hustrur utan att ha någon tjänst som piga.

Döderhults kyrka, 2016.
Bild från Wikimedia, foto Bernt Fransson.

Ålderdom och död på Gräshorfva

När Stina Cajsa flyttade till Gräshorfva var hon troligen över 70 år och brukade inte själv sin mark, varken då eller tidigare. Istället var det en Sven Oskar Nilsson med familj som skötte den saken och bodde på Gräshorfva, när Stina Cajsa flyttade dit. Där fanns även ett gift par i Stina Cajsas ålder inhysta.

Den 9 september 1908 dog Stina Cajsa. Det framgår av församlingsboken, men märkligt nog saknas hon i död- och begravningsboken. Hon blev 89 år gammal. Av de åren var hon flicka i 17, hustru i 31 och änka i 41.

Vena kyrka med omgivningar, 2006.
Bild från Wikimedia (L.G.foto).

Se även…

Ansedel

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait