När man föreställer sig ett släktträd i form av en antavla, tänker man sig spontant en evig förgrening där varje förälder har två egna föräldrar och så vidare i varje generation. I verkligen ser det, av naturliga skäl, inte ut så. Om man utgår från en person (kallad proband i släktforskningssammanhang) som generation ett och den personen har två föräldrar (generation två), fyra far-/morföräldrar (generation tre), åtta anor i generation fyra, etcetera, etcetera. Då har man efter ett antal generationer flera förfäder än det fanns människor på jorden under deras livstid. Då och då händer det alltså att mer eller mindre avlägsna släktingar får barn med varandra, det kallar vi släktforskare för en anförlust. Väger man in att huvuddelen av människorna var bofasta och med en ganska låg grad av social rörlighet under långa tider i historien, inser man att man inte måste gå jättelångt tillbaka för att hitta anförluster i nästan vilket släktträd som helst.

En annan vanlig anledning till att det blir ”brister” i trädet är de luckor som uppstår när anorna är okända. Olika varianter på anteckningen ”Fader okänd” är tämligen vanliga i födelse- och dopböckerna. I den historiska verkligheten måste det rimligtvis ha varit ganska ovanligt att en kvinna föder barn och faktiskt inte själv alls vet vem som är barnets far. Det har dock alltid funnits olika skäl för ogifta mödrar att inte uppge vem pappan var och då har det sällan noterats i böckerna vem det var, eller vem som misstänktes. En annan variant på okända anor är när man inte känner till modern. I äldre tider förekommer det ofta att hon inte finns nämnd i källorna, men ju längre fram man kommer desto troligare är det då att båda föräldrarna är okända. Det kan handla om till exempel hittebarn och liknande. Om man specifikt är ute efter biologiskt släktskap är förstås också adoption en omständighet som kan leda till att man inte hittar en persons anor. Någonstans bakåt genom generationerna kommer man så klart till en punkt där det saknas källor, eller där de källor som finns bevarade är mycket fragmentariska eller otillförlitliga.

Räknat från mig är den närmaste ”luckan” i min antavla att min farfars mor föddes utan känd far. Hon hette Edla Vetsera Jane i förnamn och kallades tidigt Andersson (eller ibland Andersdotter) i efternamn. Det är dock troligt att det efternamnet inte har med Edlas biologiske far att göra. Dels kallades hennes mor Andersdotter (trotts att även hennes far var ”okänd”), dels gifte sig modern med en man som hette Anders Hansson när Edla var två år. Längre tillbaka finns det flera fall av okända fäder bland mina anor. Går man ungefär sex generationer tillbaka från mig finns det gott om fall där källäget är dåligt på ett eller annat sätt, eller där jag ännu inte lyckats reda ut förhållandena helt.

Anförluster har jag också några stycken i min antavla. Det närmaste fallet kände jag till redan innan jag började släktforska. Min mormors mors föräldrar var nämligen kusiner. De hette Karl Hilmer Anton Karlsson och Helga Teresia Lovisa (född Andersson). Hilmers pappa, Karl Magnus Andersson, var storebror till Helgas far, Gustaf Edvard Andersson. I den släkten finns ytterligare en anförlust, som tidigare släktforskare från den sidan av min släkt har informerat mig om. Helgas mor var Anna Lovisa Blomqvist (som jag skrivit om tidigare) och Annas morföräldrar var dubbelkusiner. De hette Carl Olof Berg och Maja Stina Andersdotter. Det lär alltså ha varit så att deras fäder (Lars & Anders Jacobsson) var varandras bröder och deras mödrar (Anna & Maria Olsdotter) var varandras systrar. Själv har jag dock inte lyckats hitta originalkällor som bekräftar det, men inte heller något som motsäger den saken.

Nyligen hittade jag en anförlust även i min pappas släkt. Min farfars mor, Edla (som jag nämnt ovan), gifte sig i början av 1900-talet med Bror Wilhelm Karlsson och fick med honom en lång rad barn, bland annat min farfar Knut Wilhelm Ingemar Karlsson. Edlas mormors mor hette Ingrid Pärsdotter. Brors mormor mor hette Kerstin Persdotter Bång. Ingrid och Kerstin var systrar, deras föräldrar var soldaten Per Bång (den äldre) och hans hustru Lovisa Bergström. Bror och Edla hade alltså gemensamma anor fyra generationer bakåt och var således fyrmänningar. Orden för den här typen av mer avlägsna släktingar varierar en hel del mellan dialektområden, över tid och beroende på hur systematisk man vill vara i sin terminologi. Jag föredrar de systematiska beteckningarna ”fyrmänningar” eller ”tredjekusiner”, men nu för tiden är det många som säger ”bryllingar” om den släktrelationen.

I min hustrus (Emelie) antavla får man går lite längre bort för att hitta okända fäder och en anförlust, men sådant finns där också. Hennes farfars farfars far, Anders Jönsson, föddes utan känd far. Detsamma gällde Emelies mormors farmors far, Lars Peter Johansson. Den enda anförlust som jag känner till hos Emelies anor finns bland hennes norska förfäder. Emelies morfars mormor hette Line Christophersdatter Rud. Lines farmor hette Live Christophersdatter Heggum och Lines morfar hette Christopher Augustiniusen Brøholdt. Christopher och Live var halvsyskon genom att Dorthe Ingebrethsdatter Heggum var mamma till de båda. Lines föräldrar var alltså halvkusiner.

Ett litet tillägg om norska efternamn

Bland Emelies norska anor finns efternamnet Reenskoug/Renskog på flera ställen. Emelies morfar Ivar hette Reenskoug, liksom sin far Johan. Ivar mor, Dorthea, var född med efternamnet Drengsrud men hennes mormors mormors mor hette Kari Evensdatter Renskog. Det beror dock inte på en anförlust. Istället är förklaringen den att de alla var födda i byn Renskog, faktiskt till och med på precis samma gård. Den gården heter Søndre Renskog 1 och ägdes på tidigt 1700-tal av Karis familj. Ivars förfader Anders Mathiasen Sax köpte gården år 1779.

Under långa tider av den norska historien var sådana gårds- eller bynamn vanliga som efternamn. Ibland bytte man namn när man flyttade, men inte alltid. Och ibland har de namnen blivit släktnamn och har på så sätt börjat fungera som efternamn i modern mening. Det här gör att namn som kan se udda ut inte alls behöver vara unika, utan de kan i vissa fall förekomma inom en mängd olika släkter.

Se även…

Uppdatering efter 2021 – en anförlust bland min morfars anor