Min morfars mormors mormors far bar namnet Sven Henrich Månsson Storm. Han föddes på ett soldattorp i Frödinge socken (Kalmar län), den 26 juni 1805. Sven hade flera syskon och en mor. Modern hette Greta Samuelsdotter och var även hon från Frödinge, där hon hade fötts 35 år tidigare. Sven hade även en far, Magnus Månsson Storm, men under Svens första tio levnadsår var fadern ute i fält ungefär halva tiden. Magnus var nämligen soldat och under de här åren utkämpade Sverige en serie krig inom ramen för det som brukar kallas Napoleonkrigen. Om Magnus har jag redan skrivit ett inlägg, där ovanstående bakgrund beskrivs mer i detalj.

Brita Stina i Locknevi

När Sven var konfirmerad och ”vuxen” lämnade han faderns torp för att tjäna dräng. Sven hade några olika drängtjänster under de följande åren, innan han hamnade på herrgården Lidhems ägor i Locknevi socken (Kalmar län). På Lidhem träffade Sven pigan Brita Stina Olofsdotter, hon var åtta år äldre än Sven och var från socknen. De två gifte sig i juli 1823 och flyttade till ett eget torp i Locknevi socken. När bröllopet stod var Brita redan gravid och i januari 1824 föddes sonen Carl Johan Svensson. Sven förblev inte torpare i Locknevi socken någon längre tid, för redan år 1825 flyttade den lilla familjen till sågen vid Elmenabben i Frödinge socken. Där bodde redan Britas föräldrar, Olof Olofsson och Lisken Månsdotter. Inte heller där bodde Sven och hans familj kvar någon längre tid. Under de följande åren flyttade de runt en del i Frödinge socken innan de blev torpare i Högerum. År 1827 födde Brita en dotter, Anna Lisa, min morfars mormors mormor.

Brita och Sven fick ytterligare tre barn. Först av dessa var Stina Lovisa som föddes på sommaren 1830. Hon hann dock inte fylla fem år innan hon blev sjuk och dog, enligt död- och begravningsboken, av ”förkylning”. Sven och Britas fjärde barn, Carolina Albertina, föddes år 1833. Och tre år senare (1836) föddes sonen Anton Vilhelm. Inte heller han blev mer än fyra år. Hans dödsorsak beskrevs som ”slag”, vilket var en vanlig förklaring när det inte fanns några yttre tecken på varken våld eller sjukdom. När sonen dog hade Brita redan avlidit. Hon råkade ut för något form av olycka och dog i oktober 1838, men jag har inte hittat några detaljer om vad som hände. Brita blev 41 år gammal.

Anna Charlotta i Frödinge

Året efter Britas död gifte Sven om sig. Hans andra hustru hette Anna Charlotta Jaensdotter och var född i Frödinge socken samma år som Sven (1805). Anna Charlotta hade bott med Svens familj sedan år 1836. Det är lite oklart om hon var deras piga, eller om hon bara bodde där och tjänade piga någon annanstans i närheten. När Anna Charlotta flyttade in hos Sven och Brita hade hon med sig en fyra år gammal ”oäkta” dotter, Josephina Charlotta. När Sven och Anna Charlotta gifte sig blev även Josephina Charlotta en del av familjen. Sven och Anna Charlotta fick ett barn tillsammans, sonen Per Johan August. Han föddes den 6 februari 1841. Drygt 16 år senare (i maj 1857) drunknade Anna Charlotta, inte heller det dödsfallet har jag hittat några detaljer om.

Eva Lovisa i Gothem

I slutet av november 1858. ett och ett halvt år efter Anna Charlottas död, flyttade Sven in i Gothems socken (Gotlands län). En månad senare gifte han sig med änkan Eva Lovisa Vestberg. Eva Lovisa var infödd gotlänning, hon föddes 1822 i Vallstena socken (Gotlands län). Eva Lovisa hade tre barn från sitt första äktenskap, yngst av dem var den då fem år gamle Carl August Sundell. Det är uppenbart att Sven och Eva Lovisa hade haft kontakt innan Sven flyttade från Småland till Gotland. Annars är den flytten och det snara äktenskapet helt orimligt. Jag har dock ingen aning om hur de kom i kontakt med varandra.

I detta sitt tredje äktenskap fick Sven ytterligare tre barn, Fredrik Anton, Johan Ludvig och Anders Niclas. Yngste sonen var bara fyra år gammal när Sven själv gick ut tiden. Det skedde i maj 1869 och det var tuberkulosen som tog honom, eller ”lungsot” som det heter i död- och begravningsboken. Bouppteckningen efter Sven visar att han hade mycket små tillgångar och därtill en del skulder, vilka Eva Lovisa åtog sig att betala.