Ingenjören Ivar Reenskoug träffade aldrig sina farföräldrar, men jag har samlat mycket information om dem i olika norska källor. Här ska jag försöka återberätta det och jag utgår då från Ivars farmor Ingeborg, som alltså var min hustrus morfars farmor. Ingeborg hade i sin tur en morfar som hette Anders Mathiasen Sax. Han var länsman och hade år 1779 köpt en gård i byn Reenskoug belägen i Liers pastorat (Buskeruds amt). Ingeborgs mormor hette Anne Samuelsdotter. Troligen var det precis i början av Anders och Annes tid på Reenskoug som den nya huvudbyggnaden uppfördes. 1779 var även året när Ingeborgs mor, Ellen Mathea, föddes. Ellen Mathea gifte sig med Nils Gundersen Meren och de fick tre barn. Yngst av dem var sonen Nils, som föddes den 14 mars 1805. Då var hans far (Nils Gundersen) redan död. Han avled nämligen i augusti 1804 utan att orsaken noterades. Efter ett något förkortat sorgeår gifte sig Ellen Mathea med en annan Nils, Nils Hansen Sørsdal.

Lier i Buskerud under unionstiden

Ingeborg var det sjätte barnet som föddes i äktenskapet mellan Ellen Mathea och Nils Hansen. Hon kom till världen den 4 oktober 1820 i Liers pastorat. Det var bara några korta år efter att Norge tvingats in i en union med Sverige, och Ingeborgs liv skulle komma att levas helt inom den unionen. För när hon, 84 år gammal, gick ur tiden var det annandag jul år 1904 och det återstod bara några månader innan unionen förklarades upplöst.

Ingeborg hade alltså sammanlagt åtta syskon, de var mellan 2 och 19 år gamla när hon föddes som sin mors nionde barn. Bland syskonen fanns den nio år gamla Aleth Johanne. Hon kallades Alette och är det enda av Ingeborgs syskon som jag har hittat en bild av. Var namnet Aleth kom ifrån vet jag inte, men både Ingeborg och Johanne var namn som bars av deras mostrar.

Jag har inte riktigt fått någon ordning på precis var familjen bodde när Ingeborg föddes. De ägde flera olika gårdar i olika perioder under den tiden. År 1824 överlät föräldrarna en gård i byn Meren till Ingeborgs halvbror Gunder Nilsen, som då var 21 år gammal. Faderns olika markaffärer försatte familjen i skuld och vid minst ett tillfälle (år 1831) blev delar av deras lösöre föremål för utmätning. Ingeborgs morfar, Anders, dog i september 1832 och Ingeborgs far köpte gården i Reenskoug av dödsboet och efter det tycks de i alla fall bo där. Efter att ha fått del av arvet efter Anders och flyttat till Reenskoug verkar det som att familjen fick en betydligt stabilare ekonomi.

Vid den här tiden bodde det en bit över 4 000 personer i Liers pastorat och det var en utpräglad lantbruksbygd med ganska mycket skog. Idag, 200 år senare, har den administrativa enheten (Lier kommune) en folkmängd som har passerat 26 000 och delar av kommunens bebyggelse har uppgått i tätorten Oslo.

Två äktenskap och en egen gård

Ingeborg gifte sig i början av 1840-talet med Lars Johannesen Landfall, men de fick inga barn och Lars dog redan på sommaren 1846. Efter makens död såldes deras gård. Ingeborg fick istället överta föräldrarnas gård och flyttade tillbaka till Reenskoug. Hon gifte sig sedan med Nils Larsen Bakke-Meren som flyttade in på Ingeborgs gård. Mellan åren 1848 och 1863 fick de sju barn, Nils Andreas (1848-1910), Lars (1849-1883), Karen Margrete (1851-1885), Mathias (1853-1912), Hans (1856-1926), Johan Nilius (1859-1947) och Anna-Elise (1863-1961).

År 1854 dog Ingeborgs far och två år senare avled hennes mor, de blev en bit över 70 år båda två. Ingeborg och Nils fortsatte bruka gården med hjälp av sina barn fram till år 1882. Han var 73 år och hon var 62 år, när de gick i pension och lämnade över till två av sina söner. Det var Nils och Johan som tog över gården. Deras bror Lars gifte sig med Bolette Lilleby, men han dog redan år 1883 varefter hans änka började driva ett hotell i Drøbak (Askershus amt). Reenskaug Hotell finns fortfarande kvar på Storgaten i Drøbak. De andra bröderna, Mathias och Hans, intresserade sig för böcker och flyttade tidigt in till Kristiania (dagens Oslo) där de arbetade för olika boklådor och förlag. Karen gifte sig med Karl Wilhelm Bock Berger, men de fick inga barn och hon dog redan i 30-års ålder (troligen av brusten blindtarm). Ingeborgs yngsta barn, Anna-Elise, gifte sig med fabrikörssonen Catrinius Pay och fick sex barn med honom.

Ålderdom, död och något mer om de efterlevande

Ingeborgs make Nils dog i maj 1886, 77 år gammal. Även därefter bodde Ingeborg kvar på gården, ända tills hon själv gick bort år 1904. Sonen Johan var aktiv som lokalpolitiker och nämns då och då i dagstidningarna från hans tid. Till exempel satt han år 1910 i häradsstyrelsen när man började bereda anläggandet av elnätet i Lier och under en tid på 1920-talet satt han i styelsen för det lokala mejeriet.

När Ingeborgs äldste son Nils dog år 1910, var han ännu ogift och barnlös. Han testamenterade sin halva av gården till sina bröder i Kristiania. Dessa sålde dock en efter en till Johan, som från 1918 var ensam ägare till gården. Då hade Johan redan gift sig med sin hushållerska Dorthea Drengsrud och fått två barn, Nils och Ivar.

Den andre av Ingeborgs söner som märks i pressen var Hans, bokhandlare och förläggare. Han hade regelbundet olika annonser i tidningarna, framförallt annonserade han om en viss typ av fickalmanacka. När han avled år 1926 fick han några rader i tidningen, en text som återges nedan.