När jag visade bilden ovan för min hustru och sa att den föreställde min favorit av hennes släktingar, frågade hon lite skämtsamt om jag syftade på skägget. Men anledningen till att jag gillar min hustrus farfars mormors morbror, Carl August Ekström, handlar vaken om hans skägg eller om hans personlighet. Jag gillar honom för att han har lämnat mängder av spår i arkiven. Dessvärre har August Ekström avsatt många av dessa spår genom att begå brott.

Familjen Ekström-Hjelte i Linköping

År 1849 gifte sig snickarsonen Carl Gustaf Ekström med soldatdottern Brita Maja Hjelte. De levde ett fattigt liv i staden Linköping (Östergötlands län), flyttade ofta och fick snabbt flera barn. Carl Gustaf saknade fast arbete, han hade försökt bli bagare men misslyckats. Under en period hade han tjänst som extra nattväktare, en roll som närmast kan liknas vid ett mänskligt brandlarm. I början av 1850-talet åkte Carl Gustaf, tillsammans med flera släktingar och en vän, fast för en härva av inbrott och stölder. Han satt häktad en tid och förlorade sitt nattvaktsjobb. Han straffade sedan med ett kortare fängelsestraff och uppenbar kyrkoplikt. Det senare innebar att han tvingades stå inför församlingen i domkyrkan och bedyra att han ångrade sina brott. Det tycks som att Carl Custaf hade lärt sig läxan, för vad jag kan se höll han sig borta från domstolar och anstalter i fortsättningen.

När tiden gått och året hunnit bli 1860 hade familjen fyra barn, Christina Mathilda (född 1849), Augusta Vilhelmina (född 1851), Carl August (född 1856) och Sofia Lovisa (född 1859). Den hösten dog lilla Sofia Lovisa, men August förblev inte yngst så länge efter det. I december 1861 fick han en lillasyster, Josefina Albertina. Och från våren 1865 till hösten 1866 fanns det ytterligare en liten flicka i familjen. Hon hette Hilma Johanna, men blev alltså bara ett år gammal. Även år 1868 både fick och förlorade Brita Maja och Carl Gustaf ett barn, sonen Frans Gustaf.

År 1869 blev Augusts hemmavarande och ogifta storasyster, Augusta Vilhelmina, med barn och den 17 december födde hon en son. Han fick heta Jarl Willmer, men liksom så många barn i familjen Ekström-Hjelte överlevde han inte småbarnsåren. Några år senare gifte sig Augusta Vilhelmina och fick dottern Emma Vilhelmina, som var min frus farfars mormors. På hösten 1872 var August 16 år och det var dags att flytta hemifrån. Färden gick till Östra Hargs församling (Östergötlands län), där han fått tjänst som dräng på den stora gården Mylinge.

Brott och straff

Stadsungen August satt inte stilla på landet, och på Mylinge stannade han bara ett år. Sen fick han en ny drängtjänst, den gången i Örtomta församling (Östergötlands län). Inte heller där stannade han i mer än ett år. När August hunnit bli 18 år var han trött på att vara dräng och lät värva sig till Kungliga Andra livgardet och flyttade till Stockholm. I huvudstaden, om inte förr, fick August smak för brännvin. Dessutom snusade han. Gardistlönen räckte såklart inte till hur mycket sprit som helst och efter ett och ett halvt år vid Gardet visade sig ett gynnsamt tillfälle för August att snabbt tjäna lite extra pengar.

Det var i december 1875 och han skulle till vakten vid Gustaf Adolfs Torg för att besöka sin löjtnant och begära en permission. När ärendet var uträttat stod August ensam i farstun och såg två silverskedar som låg framme. Han tog skedarna, gick ut och försökte sälja dem så snabbt som möjligt. Hans kvicka agerade visade sig oförsiktigt och han åkte genast fast. August ställdes inför regementets egna domstol och dömdes till straffarbete i sex månader och därtill att vara förlustig medborgerligt förtroende i två år efter frigivningen. Att förlora medborgerligt förtroende innebar att man förlorade sin rösträtt, om man hade någon. Det innebar också att man inte fick vittna i domstol, eller inneha ett offentligt ämbete. Inte heller kunde någon utan medborgerligt förtroende få ett arbete där det ställdes krav på moralen. Dessutom var man då i allmänhet inte så väl sedd i samhället, utan ansågs vara opålitlig i de flesta sammanhang. Litegrann som att finnas med i belastningsregistret och ha ett par betalningsanmärkningar på samma gång.

Istället för permission och spritfest, fick August tillbringa nyårshelgen i häktet på Långholmen. Och i slutet av januari 1876 placerades han på Länsfängelset i Karlstad. Först den 10 juni var August åter en fri man, men såväl arbetslös som bostadslös. När han lämnade fängelset hade en krona och 83 öre i kontanter, därutöver ägde han bara kläderna och sin snusdosa. Han bar då skjorta, kalsonger, strumpor, väst, byxor som hölls upp av en livrem, skor, rock och någon form av mössa.

Åter i Linköping

August återvände inom kort till Linköping. Det är lite oklart var han då bodde, men troligen var det hos föräldrarna. August lyckades få arbete hos en murare, men det varade bara några månader. En kort tid arbetade han även som dräng på ett gästgiveri. Det var säkert tunga och dåligt betalda jobb, men han var i alla fall fri och hade nära tillgång till nöjen och vänner i staden. När han inte fick vara kvar på gästgiveriet fick han istället tjänst på en pråm, som gick på Kinda kanal.

Det tycks vara så att August under tiden i Linköping och på pråmen, så ofta han fick ett bra tillfälle, stal småsaker för att dryga ut lönen och få råd med mer alkohol. Till slut greps August efter att ha sålt ved som han hade stulit på pråmen. I september 1877 dömdes han av Linköpings rådhusrätt för andra resan stöld, straffet blev åtta månaders straffarbete och därtill att vara förlustig medborgerligt förtroende i fem år efter frigivningen. Han avtjänade sitt straff i Linköping. I april 1878 frigavs han och kunde promenera hem till föräldrarna.

Efter att för andra gången ha straffats för stöld på sin arbetsplats, måste det ha varit svårare än någonsin för August att få en ny tjänst. Det tycks ändå ha lyckats, för även om det är oklart var, hade han hursomhelst arbete i ungefär ett halvår. Sedan hände det något med Augusts högra hand. Det framgår inte av källorna vad som hände, eller om det handlade om en olycka, sjukdom, eller någon form av våld. Resultatet blev i alla fall att handen efteråt var så pass stel att August inte kunde arbeta ordentligt längre. Under större delen av år 1879 levde August på ströjobb, tiggeri och småstölder rund om i Östergötland. Man kan nog beskriva det som att han gick på luffen.

Hopplöshet och desperation

På hösten 1879 går August och tigger i de södra delarna av Östergötland, i en gård stjäl han åtta bordsknivar med skaft av nysilver. Det leder till att han grips och i november står han än en gång inför rätta. Det är Kinda häradsrätt som fäller honom för tredje resan stöld. Straffet blir två års straffarbete och fem års förlust av medborgerligt förtroende. Även denna gång avtjänar August straffet i sin hemstad, Linköping. Under strafftiden hinner Augusts mor, Brita Maja Hjelte, dö av tuberkulos.

På sommaren 1881 släpps August ur fängelset. Då var hans far dock sjuk, svag och kunde knappt försörja sig själv längre. Inte ens bostad kunde han erbjuda vid den förlorade sonens återkomst. Så stod August utan arbete, utan moder, utan stöd från fadern, utan bostad och med en förstörd högerhand. Hans situation var, i Augusts eget tycke, så hopplös att han längtade efter att på nytt bli institutionaliserad. Han var dock ingen elak person och ville ogärna att någon skulle behöva drabbas av brott bara för den sakens skull. Därför ansökte han om plats på fattighuset, men nekades. Han ansökte då om plats vid Kronoarbetskåren, vilket i princip innebär att han tiggde och bad om att få straffarbete, bara för att kunna få en tid av ordnad tillvaro. Även det förnekades honom.

I sin desperation klev August klockan fyra på söndagseftermiddagen den 6 november 1881 in i tamburen hos handlaren Peterzén i Linköping och ryckte åt sig en kopparkruka. Han åkte snart fast för det och erkände genast stölden. Några dagar senare dömdes han till fyra år och en månads straffarbete, samt tio års förlust av medborgerligt förtroende. Att brottet förövades under sabbaten var en försvårande omständighet. Bara några dagar senare avled Augusts far av lunginflammation.

Olika slags ordning

August förpassades snart från häktet i Linköping till fängelset i Malmö och ordningen innanför murarna. Han skötte sig väl i Malmö och gav inför fångvårdspersonalen uttryck för en vilja att bli en bättre människa. Om det finns det antecknat ”han hyser sådan föresats, men svårt torde för honom bli att realisera den”. Den 25 april 1884 förflyttades August till Långholmen.

I Långholmens centralfängelse trivdes August sämre och han kom i konflikt med en vaktkonstapel, inför vilken han agerade ”självrådigt och näsvist”. För det fick han sitta åtta dagar i isoleringscell, varav fyra dagar i mörker. Den 30 oktober 1885 gick August från Långholmen till Stockholms centralstation och tog tåget hem till Linköping. Nu var det dags att rycka upp sig och få ordning på livet, även utanför murarna.

Det dröjde inte länge innan August träffade pigan Hedda Carolina Lundberg, hon blev snart gravid och på sommaren 1886 gifte de sig. På julafton föddes sonen, Carl Richard. August försökte av allt att döma få ordning på sitt liv och vara en god familjefar. För att säkra försörjningen flyttade familjen ut på landet och August fick (trotts sin dåliga hand), en tjänst som statdräng (populärt kallat statare). I augusti 1888 födde Hedda Carolina sitt och Augusts andra barn, dottern Emma Carolina. Familjen flyttade under den här perioden runt en del vartefter August fick nya drängtjänster. I september 1890 utökades familjen med en andra son, Carl Edvard. Det såg då ut som att August äntligen hade fått ordning på sitt liv.

Ökänd och omskriven

Om skenet bedrog, eller om August fick ett återfall är inte lätt att säga. Tydligt är i alla fall att han i början av år 1892 var ute på en ny stöldturné i Östergötland. I samband med ett inbrott någonstans i Aska härad togs en berusad August på bar gärning. Häradsrätten fann honom skyldig och skickade honom vidare till Motala rådhusrätt, som hade ytterligare anklagelser mot honom att behandla. August dömdes för femte resan stöld, till straffarbete i tre år samt att vara förlustig medborgerligt förtroende i fem år. Ett halvår senare födde Hedda Carolina ett fjärde barn, Erik Valdemar, men då befann sig August på centralfängelset i Karlskrona.

År 1894 ansökte August ”underdånigt” om nåd, men fick avslag. Istället förflyttades han till Långholmen. I februari 1895 frigavs August och lämnad fängelset med 7 kronor och 33 öre i kontanter, sina kläder och personliga småsaker, samt en tågbiljett till Motala. Från Motala tog han sig hem till sin fru och barn, vilka då bodde i Sandby uti Hagebyhöga församling (Östergötlands län).

Väl hemma hann August göra sin fru med barn, men inte så mycket mer. För i september for han en lördag till Vadstena i akt och mening att där besöka en större lösöreauktion. Han hade dock inte så mycket pengar med sig och ovanan trogen gjorde han snabbt av med kontanterna på krogen, för att sedan stjäla lite småsaker. Bland annat smet han in på ett hotell och tog en gästs kappa som hängde i tamburen. Han ställdes inför rätta i Vadstena och dömdes till tre års straffarbete och fem års förlust av medborgerligt förtroende. Enligt tidningen Östgötabladets rapport från rättegången grät sig August igenom sitt förhör. Östgötabladet passade också på att göra det inträffade till ett argument i nykterhetsfrågan.

De sista straffen

Efter en kort tid på häktet i Linköping blev det ännu en tur till Långholmen. Där fick August stanna till annandag jul 1897, då han frigavs och på nytt skickades hem till Östergötland. Han fick då äntligen träffa sin yngsta dotter Elin Albertina. Efter mindre än ett år var han dock tillbaka på häktet i Linköping och i början av januari 1899 föll domen för sjunde resan stöld, då var Hedda Carolina gravid på nytt. August straffades den gången med tre år och sex månaders straffarbete och fem års förlust av medborgerligt förtroende. Straffet avtjänade han i Malmö och August fick fira in det nya århundradet i fångenskap. Nyår på anstalt ser nästan ut att ha varit något av en personlig tradition för hans del.

När August på måndagsmorgonen den 26 augusti 1901 lämnar anstalten är det för sista gången. Liksom frihetsstraffen, blir barnen med tiden sju till antalet. Anna Elisabet hade fötts på sommaren 1899 och i januari 1904 kommer sonen Oskar Fredrik till världen. Tiden efter Augusts sista fängelsevistelse är lika skakig som förr. Han har korta anställningar i hårda arbeten och måste ofta flytta från den ena statarbostaden till den andra. I vissa perioder saknar han helt försörjning och familjen hänvisas till fattigvården.

Av någon anledning trillar August trotts allt inte dit på sina småstölder igen, utan nöjer sig med sin dåliga lön och fattighjälpen. Kanske har åldern i någon mån tagit ut sin rätt, August hann fylla 45 år under sin tid i Malmö. Kanske har han blivit mer from och religiös, de sista åren på anstalt var han en lite mer frekvent nattvardsgäst än tidigare. Kanske har han helt enkelt lär sig att småstölderna inte lönar sig och att det trotts allt är bättre att arbeta för sin familjs försörjning, än att gång efter annan tvingas i väg på straffarbete. Kanske blev högerhanden något bättre med tiden, så att det gick lättare för honom att arbeta. Arkiven ger vissa svar på varför August började stjäla, men egentligen inga svar på varför han slutade.

En hederlig arbetare

Den 26 augusti 1906 kunde August för första gången på över 30 år åtnjuta medborgerligt förtroende och inte längre betraktas som notoriskt opålitlig. I stället var han nu en hederlig arbetare på landet och en god familjefar. De äldsta barnen hade förstås redan lämnat föräldrarnas hushåll, men de yngre skulle han i alla fall få se växa upp.

August och hans familj fortsatte flytta från arbete till arbete och listan på Östgötska församlingar i vilka de under de följande åren var skrivna blir ganska lång. Skeda, Nykil, Sankt Lars, Klockrike, Vånga, Ljung och Bankekind för historien fram till år 1913. Då var det bara de två yngsta barnen som fortfarande följde August och Hedda Carolina, när de för ett halvår flyttade ett litet steg över gränsen till Kalmar län och hamnade på herrgården Kvistrum i Gärdserums församling. Numera (sedan 1971) tillhör även det området Östergötlands län.

På våren 1914 flyttade August och hans, vid den tiden ganska lilla, familj till byn Övre Ullstämma i Landeryds församling (Östergötlands län). Det kringflackande livet i Östergötland fortsatte och listan på församlingar fortsätter med Vist, Vårdnäs, Gårdeby och Björsäter. Till Björsäters församling kom familjen på hösten 1917 och där bodde de när Hedda Carolina, den 27 mars 1918, avled i någon slags leversjukdom. Hon uppnådde en ålder av 60 år.

August på ålderns höst

När år 1918 övergick i 1919 bodde August tillsammans med sin yngsta dotter, Anna Elisabet, i Björsäters församling. I slutet av det året var det dock dags även för dem att gå skilda vägar. August flyttade då ensam tillbaka till sitt kära gamla Linköping. Under år 1930 bodde August en liten tid i Vårdbergs församling (Östergötlands län), men till hösten återvände han till staden.

I Linköping träffade August, då 74 år gammal, en två år yngre kvinna. Hon hette Anna Sofia Karlsson och de gifte sig på sin ålders höst, den 28 februari 1931. Det blev som väntat en kort tid av äktenskaplig lycka, för knappt två år senare dog Anna Sofia och August blev änkling för andra gången. Under åren 1936 till 1939 bodde August på ett ålderdomshem i Vårdnäs. Men på sitt yttersta flyttade August än en gång tillbaka till Linköping och avled i Sankt Lars församling, den 14 december 1940. Han blev 84 år gammal.

Se även…

Ansedel