I Kråkshults socken (Jönköpings län) föddes, vid 1680-talets mitt, en gosse som fick namnet Johan. Hans föräldrar hette Nils Simonsson och Britta Jonsdotter. Johan hade minst två syskon och de växte upp på gården Möreryd. Johan kom att bli min hustrus mormors farfars farfars farfars far.

Carolus och Stora nordiska kriget

När Karl XI dog och den unge Karl XII blev kung, var Johan Nilsson i Möreryd bara barnet och ett par år yngre än den nye kungen. Johan lärde sig läsa, skriva, rida och sköta ett småländskt jordbruk. Johans far Nils hade militär bakgrund. Han hade tjänstgjort som kompaniprofoss för en del av Smålands ryttare och bland annat deltagit i Skånska kriget (1675-1679). Profossen var den underofficer som övervakade ordningen och såg till att förbrytelser bestraffades. Man kan förstås inte veta hur Nils var som person i det civila. Det är dock lätt att föreställa sig att den som haft en sådan funktion i den karolinska armén, blev en hård husbonde och sträng far.

I början av år 1700 gick Sveriges grannar till angrepp och inledde det Stora nordiska kriget. Till en början gick kriget bra för Sverige och 1707 var alla fiender i närområdet besegrade. För Karl XII återstod bara att grundligt slå ryssarna på deras hemmaplan. Han möttes dock av den brända jordens taktik och försörjningsproblemen tvingade fram en marschriktning som gick mot Ukraina, istället för mot Moskva. I Ukraina allierade sig svenskarna med zaporizjakosackernas ledare Ivan Mazepa.

Det hela slutade med att svenskarna led ett svårt nederlag vid Poltava och drog sig tillbaka till en plats vid floden Dnepr som kallas Perevolotjna. Kungen och en mindre styrka tog sig över floden. När den ryska armén kom fram, var stridsviljan hos svenskarna i det närmaste obefintligt. Trängda mellan ryssarna och floden valde man att kapitulera. Då hamnade 983 officerare, 12 575 soldater och 6 456 icke-stridande i rysk fångenskap. Av dessa totalt 20 014 fångar skulle nära 16 000 aldrig återse sina hemtrakter.

Johan blir ryttare – krig i Skåne

Bland de som kapitulerade vid Perevolotjna, den 1 juli 1709, fanns Smålands kavalleriregemente. Johan Nilsson hade då hunnit bli 24 år gammal och när regementet skulle återskapas hemma i Småland, antogs han som ryttare för rusthållet Bredegården. Då var det september 1709 och Johan utrustades med uniform, värja, karbin, pistoler och en svart sex år gammal häst. Därtill bekläddes han med soldatnamnet Bredahl. Under de närmast föregående tio åren är det troligt att Johan hade arbetat som dräng, antingen på faderns gård eller på olika gårdar i närheten. Han var säkert frisk och stark.

I november 1709 landsteg en dansk armé vid Råå, söder om Helsingborg. Svenskarna retirerade och danskarna kunde ganska snart besätta både Skåne och Blekinge. En rad nyuppsatta regementen beordrades att marschera mot Skåne, bland dessa fanns de småländska ryttarna. En första samling för trupperna norrifrån skedde vid Växjö. Jag tolkar de få och kortfattade anteckningarna som finns om saken som att smålänningarna, däribland Johan, var tidiga till Växjö och hann genomföra olika övningar i området medan de inväntade resten av armén. Den 29 januari 1710 red Johan därför i Nöbbele socken (Kronobergs län), när hans svarta häst av någon anledning dog. När befälhavaren Magnus Stenbock två dagar senare beslutade att det var dags att gå mot Skåne, fick Johan därför rida ett brunt sto som var sju år och troligen inte hunnit få någon stridsträning alls.

Man gick mot Osby i norra Skåne och den trakt kring Växjö som man lämnade bakom sig var i det närmaste helt tömd på proviant, sedan en växande styrka under cirka två månader ätit den ren. Till Osby började trupperna anlända den 3 februari 1710 och en dryg vecka senare fanns där över 16 000 man. Man får anta att Johan då fanns bland dessa. Danskarna började dra sig tillbaka, men försöka fördröja svenskarna. Man möttes i flera mindre drabbningar och steg för steg backade danskarna, tills de var tillbaka vid Helsingborg. I slutet av februari 1710 mötte 14 000 svenskar, lika många danskar i Slaget vid Helsingborg. Svenskarna vann och danskarna lämnade Skåne.

Ryttarfamiljen i Möreryd

Både Johan och hans häst överlevde striderna i Skåne och återvände hem till Småland. Den 4 juli 1712 deltog Johan med sitt bruna sto vid generalmönstringen i Eksjö (Jönköpings län). Då hade hästen dock haltat en längre tid och måste ersättas. Någon gång i början av 1700-talet, troligen 1712 eller 1713, gifte sig Johan Bredahl med Sara Persdotter. Det är oklart om Johan under åren 1709 till 1713 bodde vid Bredegården, eller i föräldragården Möreryd. Det troliga är att han bodde i Möreryd och att kopplingen till Bredegården bara handlar om att det var den gården som underhöll honom och hans häst. Bredegården betalade alltså för allt som behövdes för att Johan skulle kunna fungera som kavallerist. Från och med år 1714 är det i alla fall tydligt att Johan och Sara hör hemma i Möreryd.

I mars 1714 födde Sara en dotter som fick heta Maria. Det är inte helt klart om Maria var parets första barn, för det finns inga bevarade kyrkböcker från Kråkshult från tiden före 1714. Maria dog dock i späd ålder, troligen blev hon inte ens två månader gammal. Den 27 november 1715 födde Sara en son, Jonas. I december 1715 återvände Karl XII till Sverige och två månader senare påbörjade han ett anfall mot Norge. De småländska ryttarna anslöt till armén i Norge i april 1716, troligen var Johan med då. I mångt och mycket hade fälttåget redan då kommit av sig, men svenskarna dröjde sig ändå kvar i Norge till juli månad. Kungen och den svenska armén laddade sedan i ett och halvt år innan man med 48 000 man på nytt gick till offensiv i Norge.

Den 13 maj 1718 fick Johan för andra gången en dotter som döptes till Maria. Precis en månad senare, den 13 juni 1718, deltog Johan i en mönstring av regementet och troligen var han även med när den svenska huvudstyrkan gick in i södra Norge på hösten 1718. Om Johan var med vid Fredrikstens fästning, där kungen till slut stupade är mer osäkert. Efter Karl XII:s död, den 30 november 1718, öppnades möjligheten att avsluta kriget och under perioden 1719 till 1721 förhandlades de olika fredsavtalen fram. Under hela den tiden härjade ryssarna längs den svenska kusten, för att öka trycket på de svenska förhandlarna.

Liv och död i fredstid

I oktober 1720 födde Sara en son, som fick heta Jon. Någon gång i slutet av kriget, eller strax efter krigsslutet, befordrades Johan till korpral. I november 1722 födde Sara på nytt en son, men kort tid därpå dog både Sara och den nyfödde sonen Hans. Troligen handlade det om någon komplikation vid förlossningen, som ledde till deras död. I mars 1723 avled Johans son Jon, som bara var två och ett halvt år gammal. På våren 1723 dog även Johans far Nils. Troligen var det då som Johan tog avsked från regementet och istället blev bonde på heltid.

Den 28 oktober 1723 gifte sig Johan med Maria Olofsdotter. I augusti 1724 födde Maria en son, Johan Bastian. I januari 1726 dog Johans mor Britta. På sommaren samma år födde Maria en dotter. Det är oklart om den dottern hette Sara eller Britta. På våren 1729 dog både Johan Bastian och hans lillasyster med kort mellanrum, sannolikt hade någon smittsam sjukdom drabbat gården. Kvar av familjen fanns då bara sonen Jonas, dottern Maria, hustrun Maria och Johan själv.

Tolv år senare var året 1741 och vid det laget hade båda barnen gift sig och flyttat ut. Sonen Jonas hade dessutom följt i Johans fotspår, genom att bli ryttare i Smålands kavalleriregemente. Johans bondeliv framskred ytterligare en tid, tills han själv avled i januari 1743. Då tog sonen Jonas över gården, flyttade hem tillsammans med sin familj och lämnade snart kavalleriet för att även i nästa steg följa Johan genom att bli bonde på heltid.

Se även…

Ansedel