En vecka för de döda

Veckan som gått har inrymt Halloween, Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Idag är det Alla själars dag. Sammantaget har det alltså varit en vecka för de döda. Nästan alla personer jag tar upp här på bloggen är döda släktingar till mig eller min fru. De flesta av dem har dock varit döda sedan innan jag ens föddes.

För mig och min familj har detta varit en vecka med sjukdom, varför vi inte har tagit oss till någon minneslund och inte heller firat på något annat sätt. Nu vill jag här bara kort nämna några av de döda som jag tänker lite på just idag och publicera några bilder.

Bara några dagar efter att jag föddes dog Gunvor, som var gift med min mammas farfar ”Farfar Calle”. Hon syns till vänster på bilden nedan. Efter henne följer på bilden just ”Farfar Calle”. Ensam i livet av de på bilden är min mamma, barnet i mitten. Till höger i bild syns min morfar Leif och hans farmor, Tora.

Gunvor (1914-1988), Calle (1923-2014), Anna, Leif (1944-2009) och Tora (1890-1973).

För lite drygt en månad sedan skrev jag ett inlägg och min farmor, Agda (1924-2017). Där nämndes såklart även min farfar, Knut (1911-1989). Även farmors tredje make, Yngve (1922-2011), är i mina tankar denna dag. Förr om åren brukade vi denna helga åka och tända ett ljus i minneslunden på Sankt Olofs kyrkogård i Enköping, där farfar är gravsatt.

Till vänster i bakre raden syns min farfar Knut (1911-1989). Bilden är tagen vid hans mor Edlas begravning, 1981. De övriga är de nio av hans syskon som ännu levde då.

I februari 2005 fick jag för första gången framföra ett dödsbud. Jag hade nyss fått veta att min mormors mor ”Gammelmormor” Maj-Britt (1923-2005) hade avlidit och förde budet vidare till min pappa och bror. På bilden nedan syns gammelmormor tillsammans med en av mina systrar.

Fotograferade i april 2000

På sommaren 2013 gick min hustrus mamma Eva bort, endast 59 år gammal. Hon är djupt saknad i vår familj. På senare år har jag också förlorat en farbror Bruno (1943-2019) och en kusin Mika (1974-2020).

Just nu tänker jag lite extra på en partikamrat och tidigare granne, som lämnade oss så sent som förra veckan. Vila i frid, Marianne Pierrou (1935-2022).

One thought on “En vecka för de döda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait