Det är nu dags för nästa biografi över en av Simtuna Löflingarna. Jag har tidigare skrivit om släktens grundare, statarparet Johan Löfling och Gustafva Liljeqvist, vilka utgör släktens första generation. Den andra generationen börjar med deras förstfödda, dottern Emma Mathilda.

De första 17 åren

Emma föddes den 12 april 1857 i Altuna socken (Västmanlands län). Vid hennes födelse var föräldrarna inte gifta, och i källorna omtalas hon ofta om sin mors ”oäkta” dotter. Det gör att faderskapet inte är helt klart, men alla andra spår tyder på att Johan var hennes far.

Under Emmas första levnadsår bodde familjen en tid i Altuna socken och en period i Järlåsa socken (Uppsala län). Redan på hösten 1861 flyttade familjen Löfling/Liljeqvist till Hyttmossen, en statarbostad på byn Bärbys ägor i Simtuna socken (Västmanlands län). Då var Emma fyra år gammal och hade två yngre systrar, Anna (född 1859) och Johanna (född 1861). Johanna kallades ofta för Hanna.

I huvudsak växte Emma upp på Bärby ägor i Simtuna församling och fick med tiden en stor syskonskara. År 1871 konfirmerades Emma i Simtuna kyrka och på hösten 1874 blev hon piga på en gård i Albäcks by, även det i Simtuna församling.

Nykomling i Stockholm

År 1876 återvände Emma till föräldrahemmet och bodde där till hösten 1880, då hon flyttade till Stockholm. Det är omöjligt att säga vad som fick henne att ta det steget, men industrialiseringen gjorde att det fanns gott om arbete i huvudstaden. År 1880 var Stockholms stad mitt i sin snabbaste tillväxtperiod någonsin. I slutet av 1850-talet passerade staden 100 000 invånare och år 1900 bodde där mer än tre gånger så många människor. När Emma kom till storstaden blev hon en av dess då cirka 168 000 invånare.

Emmas första adress i Stockholm tycks ha varit Stora Kungsholmsgatan 30 i Kungsholms församling, men redan under 1880 flyttade hon till Norra Humlegårdsgatan 2 i Hedvig Eleonora församling (som då fortfarande i vissa källor kallades Ladugårdslandsförsamlingen). Sedan 1906 ligger Humlegården i Engelbrekts församling.

Under de första åren i Stockholm står Emma skriven som arbeterska, men jag har inte hittat några uppgifter om var hon arbetade. Mycket snart efter att hon kom till huvudstaden träffade Emma, som då var 23 år, en jämnårig man. Han var artillerist vid Svea Artilleriregemente och hette Johan Alfred Lundström. Emma blev gravid och på hösten 1881 föddes dottern Anna Elisabet. Senare samma år lämnade Johan Alfred artilleriet och flyttade ihop med Emma och Anna Elisabet i ett rum på Jungfrugatan 19. Den 5 mars 1882 gifte sig Emma med Johan Alfred i Hedvig Eleonora kyrka och ungefär en månad senare flyttade den lilla familjen till kvarteret Kättingen på Kungsholmen. På så sätt uppstod släktens Lundströmska gren.

Familjen Lundström

Redan till hösten 1882 flyttade familjen Lundström till Arbetargatan 4, där de tog emot en nyfödd fosterson. Han hette Carl Birger och var son till en annan Emma, en ogift kvinna från Jönköping vid namn Emma Carlsdotter. Lille Carl Birger föddes dessvärre med syfilis och fick bara leva lite drygt två månader.

Den 26 oktober 1884 födde Emma sitt och Johan Alfreds andra barn, dottern Maria Alfrida. Och den 10 januari 1888 utökas familjen med en son, Gustaf Alfred. Båda de barnen föddes och döptes i Kungsholms församling, men mer precist än så kan jag inte säga var familjen Lundström bodde under den perioden. Det är också oklart hur Johan Alfred försörjde sig och sin familj, sedan han lämnat artilleriet. Han står bara skriven som arbetare, utan vidare förklaring. Till hösten 1888 flyttade familjen i alla fall in på Fleminggatan 29, även det i Kungsholms församling.

På våren 1889 var det på nytt dags att flytta, den gången till Kungsholmsgatan och kvarteret Åkermannen (i Kungsholms församling). Där föddes barn nummer fyra och fem, Bror Johan år 1889 och Syster Carin Victoria år 1891. Båda de barnen dog dock i späd ålder.

Barn och barnbarn… och barn igen

I november 1892 födde Emma sitt sjätte barn. Det var en son som fick heta Elfton Johan Oscar. Lite drygt tre år senare var det januari 1896 och Abel Alexander kom till världen. På hösten 1896 flyttade familjen Lundström till Drottningholmsvägen 4 (i Kungsholms församling).

På nyårsdagen år 1900 blev Emma mormor när, den ännu hemmavarande och 18 år gamla dottern, Anna Elisabet födde en son. Emmas första barnbarn hette Ernst Teodor Wiking Askenbäck. Hans far var den 24 år gamle bageriarbetaren Ernst Teodor Askenbäck. På annandag jul år 1900 gifte sig Anna Elisabet med Ernst och tog hans efternamn.

Den 9 april 1901 födde Emma sitt åttonde och sista barn, sonen Bror Artur. År 1904 flyttade Emma, Johan Alfred och de fem barn som ännu var kvar i hushållet till Agnegatan 5 (i Kungsholms församling).

Sjukdom och fattigdom

I början av 1900-talet slog sjukdomen till mot familjen Lundström, närmare bestämt mot Johan Alfred. Emmas make sedan mer än 20 år drabbades av njurproblem. De första anteckningarna jag har hittat om saken är från början av år 1905.

Det tycks som att sjukdomen snabbt gjorde Johan Alfred arbetsoförmögen och som att familjen fick hjälp av fattigvården. När det blev ännu värre fick han flytta till Allmänna försörjningsinrättningen. Det var en institution med lite blandad verksamhet som låg på Fleminggatan 22. Där avled Johan Alfred den 26 juli 1908 och dödsorsaken noterades som ”Nephritis chron.”, kronisk njurinflammation.

Efter Johan Alfreds död fortsatte familjens försörjningsproblem och under perioden 1908 till 1913 finns det i Rotemansarkivet en lång rad anteckningar, vilka jag tolkar som att Emma fått hjälp med skor åt barnen. Och i april 1913 tycks Emma ha fått besöka läkaren, oklart varför.

Åt Ryssland med barnen

Under sin fars sista tid i livet flyttade dottern Maria hemifrån. Närmare bestämt var det den 7 juli 1908. Av någon anledning flyttade hon då från Stockholm till Ryssland. I åtminstone en del av den Lundströmska grenen av släkten har det traderats en berättelse om Ryssland och en liten bit av den historien har nått mig. Den går ut på att någon kvinnlig släkting skulle ha gift in sig i Tsarfamiljen, eller i alla fall haft någon form av nära band med Tsaren. Hon ska ha varit ”det vackraste man kunde tänka sig”. Sen har flera i släkten bott i Ryssland i olika perioder fram till 1917 och då besökt den släktingen. I samband med Oktoberrevolution ska de sista av dem ha tvingats fly från Ryssland.

I början av 1900-talet bodde det ganska många svenskar i Ryssland, under revolutionsåret 1917 var de faktiskt tusentals. De flesta var hantverkare och tjänstemän, men praktiskt taget alla samhällsklasser fanns representerade. En klar majoritet av dem lämnade Ryssland i slutet av 1917 och början av 1918.

Vad som är sanningen bakom berättelsen har jag inte lyckats ta reda på, men jag vet nu att flera av Emmas barn bodde i Ryssland i olika perioder mellan 1908 och 1919. Emmas son Oscar flyttade till Livland år 1909. Då var Livland en rysk provins i Baltikum, idag är det delat mellan Estland och Lettland. Han återkom till Stockholm redan år 1910. År 1911 flyttade Abel Alexander till Ryssland och kom tillbaka året därpå.

Nödbostäder i Stadshagen

År 1913 flyttade Emma till Kungsholmsgatan 48 (i Kungsholms församling). Då ingick fyra av hennes barn i hushållet. Det var Gustaf Alfred, Oscar, Abel Alexander och Bror Artur. Gustaf Alfred var 25 år gammal och järnarbetare, Oscar var en snart 21 år gammal arbetare, Abel Alexander var en 17 år gammal vaktmästare och Bror Artur var en gosse på 12 år.

Oscar lämnade sin mor och sina bröder och flyttade hemifrån år 1916. Året därpå flyttade Emma med sina tre hemmasöner till Stadshagen 15 A (i Kungsholms församling). Vad jag förstår handlade det om de då helt nybyggda nödbostäderna, som uppfördes i området för att något lindra bostadsbristen i Stockholm. Lägenheterna i de husen bestod av ett rum och kök på cirka 35 kvadratmeter. År 1917 var även året då Emmas äldsta dotter Anna Elisabet avslutade sin skilsmässa från maken Ernst Askenbäck. Då hade deras två söner dött, men de hade två döttrar i livet. Anna Elisabet och döttrarna for, på sommaren 1917, till Livland. Vilket torde ha varit nära östfronten i det då ännu pågående världskriget.

Emmas son Gustaf Alfred gav sig av år 1918, men inte till Ryssland utan till Trollhättan. Anna Elisabets döttrar kom tillbaka till Stockholm år 1919, de var då utan sin mor och kom närmast från Helsingfors i Finland. Rotemansarkivet berättar att de då flyttade in hos sin mormor Emma och de kvarvarande morbröderna. Där finns också anteckningar som tyder på att de fick fattighjälp för att få skor och kunna besöka läkare. De står kvar där till år 1925, när de var 15 respektive 20 år gamla. Muntlig tradition säger istället att döttrarna kom tillbaka till Stockholm och sedan levde på gatan med sin pappa. Det ena behöver förstås inte helt utesluta det andra.

Ålderdom och död

I augusti 1922 fick Emma glasögon, hon var då 65 år gammal. Året därpå flyttade de två yngsta sönerna ut. Abel Alexander bodde dock kvar i närheten, i Stadshagen, och bildade en egen familj där. En bit in på 1920-talet flyttade dessutom sonen Oscar med familj, till samma område.

Under 1920-talets första halva finns det flera noteringar om läkarbesök och sjuklighet, vilket tyder på att Emmas hälsa försämrades under den perioden. År 1925 bildades Sankt Görans församling genom en delning av Kungsholms församling. Stadshagen, där Emma då bodde, hörde till det område som hamnade i den nya församlingen.

Emmas son Oscar drabbades av cancer och dog på Sankt Görans sjukhus, den 30 november 1931. Tills dess hade han bott med sin familj precis i närheten av Emma. Emma bodde sedan kvar i Stadshagen tills hon, den 7 januari 1933, dog av akut lunginflammation. Hon blev 75 år gammal. Fyra dagar senare begravdes hon på Skogskyrkogården, där sonen Oscar då vilade sedan drygt ett år tillbaka.

Se även…

Ansedel