Våren 1784 föddes Eric Ericsson i Ledbergs socken i Östergötland. Han var son till smeden Eric Landberg och dennes hustru Anna Olofsdotter. Eric Ericsson växte upp vid faderns smedja, på Murgårdens ägor i Ledbergs socken. Han hade en storasyster, Anna Lisa, född 1777. Tidigare hade föräldrarna förlorat minst två söner i späd ålder.

I slutet av 1700-talet finns det noterat att Anna Lisa har flyttat till Linköping och att den övriga familjen ”bor nu på Tomta ägor”. Tomta är en by i Ledbergs socken och där hittar jag dem dock inte fören 1805, men då är sonen inte med. Dottern Anna Lisa är tillbaka från Linköping, men 1806 flyttar hon till Kaga socken.

Det glapp som finns i de källor jag funnit är mellan 1793 och 1805. Under den perioden har Eric Ericsson lämnat sin familj i Ledberg, vilket gör det teoretiskt möjligt att det är fel Eric som sedan dyker upp i Kaga socken. Jag har dock gjort mitt bästa för att utesluta andra möjligheter och själv känner jag mig nu säker på att det är smedssonen Eric Ericsson som även den följande berättelsen handlar om.

Soldattorp nummer 43, hustru och dotter

När Eric var 17 år gammal, år 1801, flyttade han till Kaga socken för att bosätta sig i Västerbränninge rote och hamnade omkring år 1802 i soldattorp nummer 43. Eric hade fått tjänst som soldat vid Förste Majorens Kompani av Kungliga Livgrenadjärregementet. Som soldat kallades han Flink.

År 1803 hade Eric hunnit bli 19 år gammal. Det året gifte han sig med Catharina ”Cajsa” Persdotter som flyttade in hos honom i soldattorpet. Samma år deltog Eric i sin första generalmönstring och skrevs då formellt in som livgrenadjär, en av regementets 1 200 soldater.

Eric och Cajsa fick år 1804 sitt första barn, dottern Anna Stina.

”Commenderad åt Pommern”

Vid generalmönstringen 1806 noteras om Eric (och många andra i regementet), ”Commenderad åt Pommern”. Han deltog alltså i det så kallade Pommerska kriget 1805 – 1807, en del av Napoleonkrigen som slutade med att Frankrike ockuperade Svenska Pommern.

Krigshandlingarna pågick från sista oktober 1805 till den 7 september 1807. Fred slöts först 1810 (Freden i Paris) och Sverige fick behålla sin pommerska besittning till Freden i Kiel 1814.

Senast i september 1807 återvände alltså Eric till Sverige och den 31 augusti 1808 fick han en son, Carl Magnus Ericsson. På grund av krigen som inleddes i början av 1808 är det dock osannolikt att Eric fick träffa sin lille son.

Jag har inte funnit några fler detaljer om t ex vilka slag eller fälttåg som Eric deltog i, men det finns en del övergripande information om var olika delar av livgrenadjärregementet befann sig vid olika tillfällen.

Krig i Norge …

Under 1808 deltog delar av regementet i Dansk-Svenska kriget 1808 – 1809 (som i huvudsak fördes i Norge), och andra delar deltog i Finska kriget 1808 – 1809. Båda dessa krig, liksom nederlaget i Pommern 1807, var ett resultat av att Ryssland, Danmark-Norge och Preussen alla tvingats in i allianser med Napoleon.

Målningen ovan föreställer norska trupper i Slaget vid Lier, den 13 april 1808. Så vitt jag kan förstå var Slaget vid Lier det största slaget under Dansk-Svenska kriget. Jag vet inte om några livgrenadjärer deltog i det slaget, men just i Lier föddes 107 år senare min hustrus morfar, Ivar Reenskoug.

Under hösten 1808 upphörde striderna i Norge efterhand på grund av försörjningsproblem och sjukdomar i båda arméerna.
Den 7 december 1808 inträdde också formellt ett stillestånd som inte bröts fören till sommaren 1809. Kriget med Danmark-Norge avslutades genom freden i Jönköping i december 1809, en fred som inte innebar några territoriella förändringar.

… och i Finland

Vid månadsskiftet oktober-november 1808 anlände huvuddelen av livgrenadjärregementet (700 man) till Salahmi för att förstärka den svenska armén i Finland. De anslöt sig till Sandels brigad och 400 av livgrenadjärerna deltog, tillsammans med 500 finska soldater i det andra slaget vid Virta Bro, 9 – 10 november 1808. Svenskarna förlorade slaget och de överlevande drog sig (med undantag för 50 tillfångatagna), tillbaka till Sandels huvudstyrka.

Den 13 december 1808 lämnade de sista svenska styrkorna Finland och de stridande arméerna gick i vinterkvarter på varsin sida om Torne älv.

Enligt husförhörslängden för Kaga socken dog Eric i fält 1809, men enligt bouppteckningen efter honom skedde det redan på juldagen 1808. Han blev alltså bara 24 år. Jag har ännu inte funnit några närmare upplysningar om var han dog, eller hur det skulle ha gått till. Med anledning av krigsläget kan man dock sluta sig till att det torde ha skett i ett fältläger på svensk mark, sannolikt i eller i närheten av Tornedalen. Det pågick nämligen inga större stridigheter vid någon av de svenska fronterna och alla de inblandade arméerna hade gått i vinterkvarter. Västerbotten/Norrbotten är mer troligt än området kring norska gränsen, mest på grund av att det under hösten varit fler livgrenadjärer i Finland än i Norge.

Till våren 1809 återupptogs striderna och i september undertecknades Freden i Fredrikshamn genom vilken Sverige förlorade hela Finland och Åland samt de delar av dåvarande Västerbotten och Lappland som var belägna öster om Torne-Muonio-Könkämä älv.

Sorgens år 1809

År 1809 blev på många sätt ett sorgeår för soldatfamiljen. Det började alltså med att de nåddes av budet om Erics död. Soldatens död innebar för en vanlig soldatfamilj sorg efter en make och far, förlust av försörjningen och förlust av hemmet som skulle tas över av den nya soldaten.

Husförhörslängden för Kaga socken ger vid handen att Erics familj 1808 eller 1809 flyttat till Ledbergs socken. De står dock formellt kvar i Kaga till 1810. Till soldattorp nummer 43 kom 1809 livgrenadjären Peter med sin familj och övertog både torpet och namnet Flink.

Sorgens år fortsatte med att dottern Anna Stina, 5 år, fick ”Bröstfeber” (lunginflammation) och dog den 14 augusti. I september kom så budet om förlusten av Finland och gjorde 1809 till ett sorgeår för hela riket.

Erics och Cajsas son Carl överlevde dock, han blev skomakare och hans ättlingar finns kvar än idag. En av dem är min fru, livgrenadjären Eric Flink var hennes farmors morfars farfars far.

Se även…

Uppdatering efter 2020 – om en annan av Emelies anor som stred i Pommern
Ansedel
Skomakaren Carl den Store – ett inlägg om Erics son
Mer om Livgrenadjärerna under perioden 1789 till 1810