Under de månader som jag har haft min blogg har jag hittat lite flera uppgifter om de personer och händelser som jag redan har skrivit om. Det är bara några detaljer, men jag tänkte ändå dela med mig av det i några korta stycken. Det är troligt att det blir fler inlägg av den här typen i framtiden, vartefter jag gräver djupare. Jag föredrar dessutom att låta de publicerade inläggen vara och publicera uppdateringar i form av nya inlägg.
Johan Löfling/Jan Andersson
Jag började bloggen med ett inlägg om min farmors farfar, Jan Andersson Löfling. Sedan dess har jag även skrivit ett inlägg om bouppteckningen efter honom och kommit fram till att han troligen kallade sig själv Johan Löfling.
Nu har jag även hittat nedanstående notis, publicerad i Enköpingsposten den 23 december 1890. Där det alltså står att Johan fick böta 10 kronor för ”fylleri och vårdslös framfart å stadens gator”. Det låter för mig som att han festade till lite för mycket, när han var till stan’ på julmarknad. Någon gång ska jag besöka Landsarkivet i Uppsala och se om jag kan hitta den domen, för att få reda på den verkliga bakgrunden. Uppräknat med konsumentprisutvecklingen motsvarar bötesbeloppet ca 680 kronor idag (2021).
Ättlingar till Anders Andersson (i Västanbyn)
När jag skrev om Johan Löflings bror Anders Andersson hade jag inte undersökt om han hade några nu levande ättlingar. Nu har jag tittat närmare på det och kan konstatera att han har många ättlingar i livet. En del av dem bor fortfarande i Sandviken, men andra är utspridda över Sverige. Några av dem finns även i Norge och USA. Vissa av Anders ättlingar heter förövrigt Andersson än i dag. De flesta bär dock andra efternamn, såsom Olsson, Falk och Högström, för att bara nämna några.
Anders dotterson Anders August Högström, utvandrade 1903 till USA. Han reste sträckan Göteborg – Hull med ångfartyget Romeo, som avgick den 13 mars 1903. Från Hull (i England) fortsatte han med ångfartyget Ultonia till Boston (USA), där han landsteg den 29 mars 1903. För polisen i Göteborg uppgav han att han skulle till Ashtabula i Ohio. Jag har utan framgång sökt efter honom i USA:s folkräkningar och andra tillgängliga register. Ingenting tyder heller på att August skulle ha återvänt till Sverige. Troligen dog han alltså i USA någon gång i början av 1900-talet, men jag vet ingenting om hans liv efter 1903.
Bild från Wikimedia (Okänd fotograf)
Herman Eriksson
Jag har fått tag på registerkortet för den taxibil som körde på Herman Eriksson. Den registrerades av droskägare Persson i juni 1947. Då var den, så vitt jag kan förstå, helt ny. Efter olyckan var den kvar i Perssons ägo och torde alltså ha fortsatt fungera som droskbil. I oktober 1954 såldes den till en köpman med det passande efternamnet Sellman. I december samma år fördes den över från Stockholm stads bilregister, till bilregistret för Västernorrlands län och fick då ett nytt registreringsnummer. Till och med 1972 fanns det nämligen ett bilregister i varje län och registreringsnumren började på respektive länsbokstav. Stockholms stad fungerade i mångt och mycket som ett eget län till och med 1967, där var länsbokstaven A.
Ivar Reenskoug
Utifrån inlägget om min hustrus morfar, Ivar Reenskoug, har jag haft ytterligare samtal om Ivar med några av dem som kände honom. En historia om Ivar som jag tycker är väl värd att dokumentera och publicera här, har kommit fram i de samtalen. När Ivars dotter och svärson hade köpt hus, fanns det en carport till huset. De ville dock bygga in den, för att få ett ordentligt garage. Hjälpsam som han var, erbjöd sig Ivar att delta i det arbetet. Bland annat tog han naturligtvis hand om vissa beräkningar och mätningar. Till slut blev han dock så noggrann och petig, att man fick påpeka för flygplansingenjören att ”det är inte så noga, det ska inte upp i luften”. Ett uttryck som sedan upprepades i olika sammanhang, även när det inte gällde Ivar. Det blev väl inte direkt bevingat, men i alla fall ett etablerat uttryck inom familjen.
Angående den växellåda som Ivar uppfann, har jag nu även fått höra en annan version. Den går ut på att han aldrig blev slutkandidat vid någon upphandling eller liknande, utan att han ratades på ett tidigt stadium. Det ska bland annat ha handlat om Volvo. Det är alltså troligt att den version jag skrev om i mitt originalinlägg, bygger på ett missförstånd eller en överdrift.
Ännu en östgöte i Pommern
Förutom Eric Flink har jag nu hittat en till av min hustrus anor som tycks ha deltagit i det pommerska kriget 1805 – 1807. Det handlar om hennes farfars morfars farfars far, livgrenadjären Johan Fredrik Jute. Johan föddes år 1767 i Horns socken (Östergötland). Han antogs som soldat den 16 april 1789 och under 1790 verkar det som att han en kort tid deltog i Gustav III:s ryska krig. Även 1793 står Johan som ”Commenderad” i rullan. Så vitt jag kan förstå rådde dock fred vid den tiden, varför det inte är helt klart vari den kommenderingen bestod.
Bild från Wikimedia.
Johan var gift med Anna Persdotter och de fick flera barn. Deras barn fick inte överta namnet Jute, utan bar istället fadersnamn efter Johan. Ett av barnen föddes i september 1796, så det året var Johan tydligen hemma i Horn. Åren 1799 och 1803 närvarade han vid mönstringarna. Vid generalmönstringen 1806, då många i regementet var kommenderade till Pommern, står det om Johan ”Sjuk på Lasarettet”. I husförhörslängden för åren 1805 till 1810 står det ”Fången” år 1807. Året därpå (1808) är det helt tomt på anteckningar om Johan och år 1809 upprepas noteringen om fångenskap. Jag tolkar det hela som att Johan från 1807 (eller möjligen redan 1806) till 1810 var i fransk fångenskap efter striderna i Pommern. Det kriget avslutades ju i praktiken 1807, även om det dröjde till just 1810 innan fred slöts. Vid en mönstring i september 1810 noteras det att Johan får avsked som soldat. Det är i nuläget den sista noteringen som jag har hittat om honom.
Emelie Löflings antavla
Nu har jag börjat lägga upp antavlan för min hustru, Emelie. Hon har givit mig tillåtelse att publicera den med maskering av hennes, mindre spridda, flicknamn och med hennes andra förnamn utelämnat.