Omkring år 1763 föddes i Östergötland en gosse som fick namnet Peter. Möjligen skedde det i Gammalkils socken, men inget är känt och säkert om Peters barndom. Jag vet nämligen inte vad Peter hette innan han blev soldat och övertog sin företrädares soldatnamn. Möjligen är Peter identisk med torparsonen Peter Andersson från Gammalkil.
Livgrenadjär, make och far
Första gången Peter säkert kan identifieras i källorna är när han gifter sig med Maria ”Maja” Nilsdotter. Då är året 1790 och platsen är Nykils socken (Östergötlands län). Men då är Peter redan antagen som soldat och har fått namnet Amnell. Vid generalmönstringen samma år noteras det att han nyligen antagits som soldat för Amundebo rote i Ulrika socken (Östergötlands län) och blivit soldat nummer 5 i Kinds kompani av Kungliga Östgöta infanteriregemente. Det året deltog regementet i Gustaf III:s ryska krig (1788-1790), men ingenting tyder på att Peter skickades till kriget i Finland.
År 1791 omorganiserades Östergötlands olika regementen och soldaterna där kom att kallas för livgrenadjärer. På hösten samma år födde Maja sitt och Peters första barn, dottern Anna Maja. Anna Maja Persdotter kom att bli min hustrus farmors mormors farmor. Två år senare – hösten 1793 – fick Peter och Maja en son, Anders Niclas. I mars 1796 fick de en andra son, Johannes. År 1797 dog Anders Niclas, men samma år födde Maja en tredje son – Petter. Två år senare – 1799 – födde Maja sitt femte barn, Nicolaus.
Bild från Wikimedia, foto Tor Svensson.
Under åren 1800 till 1810 var vissa livgrenadjärer sysselsatta med att gräva Kinda kanal och vissa var kommenderade till kriget i Pommern. Ingenting tyder dock på att Peter skulle ha varit med i någon av de kommenderingarna. Möjligen var han ändå med vid kanalprojektet under någon kortare tid. I september 1804 fick han ännu ett barn, Henrick, som dock bara levde i två månader. På bara en dryg vecka i slutet av år 1806 sveptes hälften av soldatfamiljen bort från den här världen, både Maja och sönerna Petter och Nicolaus dog av ”rödsot” – dysenteri. Peter gifte år 1807 om sig. Hans andra hustru hette Ingrid Andersdotter.
Ett år på marsch
I mars 1808 samlades i stort sett alla Östergötlands fotsoldater – livgrenadjärerna – i Jönköping, för att sedan avtåga mot gränsen till Norge. Efter en kortare tid i Norge skickades de istället till Skåne. Det blev dock inget av med den planerad invasionen av Danmark. Istället följde mot slutet av sommaren en serie olika marschordrar, som dock slutade med att man var tillbaka i Skåne efter att ha rört sig ca 60 mil kors och tvärs. Bara några dagar efter återkomsten till Skåne, avtågade man mot Gävle.
När man i september 1808 nådde Gävle, var Peter Amnell med. Planen var att man skulle skeppa över hela 6 000 man till Finland, men transportflottan hamnade i en storm. Delar av den förliste, andra fick söka nödhamn i Sverige. Bara omkring 700 man kom fram till Finland. Om Peter blev kvar i Gävle när de andra gick till sjöss, eller om han var med vid stormen och sedan återkom till Gävle, är oklart. Klart är i alla fall att när resten av östgötarna i november marscherade norrut, var Peter kvar i Gävle. Antingen låg han i sjukläger, eller så var han redan död. Peter Amnell avled nämligen på sjukhus i Gävle, före utgången av år 1808.
