Nyligen fick jag ett tips om att min farfars farmors farfars farmors föräldrar var födda i Älvdalens socken (Kopparbergs län). De hette Hans Hansson Stenbit och Anna Danielsdotter och dog i Arbrå socken (Gävleborgs län). Att Hans var från Dalarna framgick av generalmönsterrullorna för Hälsinge regemente, där han var soldat. Tipset jag fick pekade alltså på Älvdalen och efter att ha rotat ett tag i den socknens kyrkoarkiv kan jag nu konstatera att det stämmer. I Älvdalen fanns på 1720-talet en rustmästare Hans Hansson med hustru Anna Danielsdotter och några av deras barn. Där fanns även noterat att familjen flyttat till Hälsingland. Vid samma tid dyker Hans Hansson Stenbit från Dalarna upp i Hälsinge regemente och har då redan tjänstgjort flera år (rimligen i Dalarna).

Av kyrkoarkiven i både Arbrå och Älvdalen framgår att den Anna Danielsdotter som var hustru till Hans föddes år 1690. I födelse- och dopboken för Älvdalen finns noterat att ”Daniel Larssons barn på Holen heter Anna” och föddes den 16 augusti 1690. Daniel Larsson på Holen kallades även ”Prest Daniel”, Prest var dock inte en titel utan ett gårdsnamn. Prest Daniel föddes omkring år 1658 och dog år 1706. Han var son till Prest Lars Hansson. Prest Lars föddes 1606 och var visserligen inte präst, men prästson. Hans föräldrar var Johannes Birgeri Moræus och dennes hustru Justina Larsdotter. Eftersom båda dessa var barn till präster i Dalarna och Johannes dessutom själv var präst, har jag vänt mig till Gunnar Ekströms skrift ”Västerås stifts herdaminne” och i viss mån även till Johan Fredrik Muncktells herdaminne över samma stift.

Herdaminnen är samlingar med biografiska uppgifter om biskopar, kyrkoherdar och i viss mån även andra präster. De är oftast begränsade till ett stift och 1843 till 1846 publicerade Johan Fredrik Muncktell sitt herdaminne över Västerås stift i tre band. Muncktell var den gamla sortens historiker och förmedlade äldre historier utan att uppge, än mindre kritisera, sina källor. Gunnar Ekström hade ett mer akademiskt angreppssätt när han skapade sitt herdaminne. Det publicerades i sex band under åren 1939 till 1990, där de sista två banden (de för 1700-talet) fullbordades av andra författare (Hansson, Gösta & Herzog, Leon).

Johannes Birgeri Moræus far var Birgerus Johannis Irestadiensis (ibland kallad Roslagius). Birgerus kallades troligen oftast för Herr Birger, men även Herr Börje och olika andra varianter på namnet förekommer i källorna. På 1540-talet kom han som präst till Dingtuna socken i Västmanland. Troligen föddes hans i början av 1500-talet. Olika äldre genealogier har skilda uppfattningar om Herr Birgers ursprung, och Muncktell och Ekström gör olika tolkningar av de källor som finns. De olika uppfattningarna går igen i de två olika tillnamn som Herr Birger bär i källorna. Roslagius skulle betyda att han kom från Roslagen och kopplas till uppgiften att hans föräldrar skulle var Hans Salomonsson (Hövitsman för en fänika landsknektar) och dennes hustru Brita (dotter till Birger Jonsson i Grisslehamn). Irestadiensis å andra sidan skulle betyda att Herr Birger kom från Irsta i Västmanland. Han antas i så fall vara son till prästen Johannes Andeæ.

Muncktell var övertygad om att att Hans Salomonsson var Herr Birgers biologiska far, men framför tanken att Johannes Andeæ kan ha varit hans styvfar. Ekström menar för sin del att Herr Birger kom från byn Olsta i Irsta socken, men gör inga antaganden om faderskapet. Ekström grundar sin uppfattning på att ättlingar till Herr Birger senare säljer mark i Olsta som de har ärvt och som Herr Birger rimligen har ägt. Ekström konstaterar å andra sidan att det inte finns några samtida källor som nämner Johannes Andeæ, han dyker upp i materialet långt senare. Att det finns en koppling till Irsta är alltså uppenbart, men det innebär ju inte att Herr Birger är född där än mindre att han skulle vara son till Johannes Andeæ.

Oavsett var Herr Birger föddes och vilka hans föräldrar var, var han alltså präst i Dingtuna på 1540-talet. År 1545 förflyttades han till Mora på direkt instruktion från kungen – Gustav Vasa. Syftet var helt klart att tillsätta en pålitlig kraft för att kontrollera den stökiga allmogen i den delen av Dalarna. Herr Birger hade alltså vid den tiden kungens förtroende av någon anledning. Muncktell berättar i sitt herdaminne om Herr Birgers koppling till kung Gustav, men Ekström slår fast att berättelsen är hämtad från en 1700-talsanteckning och inte stämmer varken med årtal eller med de bakomliggande orsakerna till att kyrkoherden i Mora behövde bytas ut.

1700-talsversionen går ut på att Herr Birger fick kännedom om planer på att döda kungen. Han avslöjade genast för kungen vad han fått veta och belönades trefaldigt. Han fick en gård utanför Västerås, han fick gifta sig med drottningens bästa och fagraste jungfru – Catharina, och han fick bli kyrkoherde i Mora. Men dels är historien alltså nedtecknad långt efter händelsen, dels innehåller den ett par avgörande fel i förhållande till de samtidskällor som handlar om Herr Birgers tid i Mora. Mer troligt är att kungen kände till Herr Birger från riksdagen i Västerås 1544, då han var en av de 23 undertecknarna till prästerskapets i Västerås stifts bekräftelse av riksdagens beslut om att göra Sverige till ett arvkungadöme.

Även om Herr Birger tillsattes som kyrkoherde i Mora på kungens instruktion, kom han ett par gånger i konflikt med kronan. I sitt herdaminne tar Ekström upp två sådana händelser. Den första handlar om en gammal skatt som skulle varit gömd under kyrkans högaltare. När kungen fick höra talas om det skickade han knektar dit för att gräva upp den och uttryckte sig då på ett sätt som får det att låta som att Herr Birger tänkt ta och behålla skatten för sig själv. Den andra händelsen handlar om att Herr Birger skulle ha hjälpt några förräderimisstänkta bönder. Det är oklart vad som hände och vad det ledde till, men Herr Birger fick i alla fall fortsätta som kyrkoherde i Mora fram till sin död flera år senare.

Att Herr Birger var gift och hade flera barn står klart, men om hans hustru verkligen hette Catharina och hade varit vid drottning Margaretas hov är oklart. Herr Birger avled år 1563 eller 1564, då hade Gustav Vasa redan dött och efterträtts av sin son Erik XIV. Herr Birger var min farfars farmors farfars farmors morfars farfars far.