Hon föddes i Stalbo uti Harbo socken (Västmanlands län). Det var på söndagen den 26 juni 1825. Hon hette Anna Ersdotter och var min mormors farfars mormor. Hennes föräldrar var bondparet Eric Jansson och Cajsa Olsdotter. Anna hade två äldre syskon, Carin och Eric. På den lilla gården i Stalbo bodde tre andra personer, drängen Pehr Olsson från Järlåsa, Annas farmor Carin Persdotter och Annas farbror Per Jansson.

Annas uppväxt och folket på gården

Om farbror Per sa folk säkert både det ena och det andra, i husförhörslängderna beskrivs han som sjuk, fånig, vansinnig och som en krympling. Farmor Carin tog hand om honom och de båda fick fattighjälp som stöd till sin försörjning. Drängen Pehr kunde arbeta bra. Men när det kom till att läsa, eller hålla reda på Luthers lära, gick det knappt alls. År 1825 var Pehr Olsson ny i drängtjänsten, men han skulle komma att stanna länge.

År 1833 gifte sig Annas syster Carin med Matts Jansson och födde samma år en son. Under en kort period bodde Carin med sin familj på gården i Stalbo. Annas faster, som också hette Anna, flyttade år 1835 till sin brors gård i Stalbo och blev piga där. Fyra år senare blev faster sjuk, fick hög feber och dog i november 1839. Därefter bodde det inget tjänstefolk på gården. Så dags var dock de hemmavarande barnen stora nog att göra fulla dagsverken.

Annas bror Eric, förlovade sig år 1842 med en kvinna som förvirrande nog också hette Anna Ersdotter. Hon flyttade till gården och i januari 1843 gifte hon sig med Eric. På hösten 1844 fick de dottern Cathrina. Mot slutet av år 1847 var det dags för Anna själv att gifta sig och flytta hemifrån. Maken hette Tomas Larsson och var torparson i Bälinge socken (Uppsala län).

En sväng till Räbbo torp

Anna flyttade till Tomas och hans familj på Räbbo torp i Bälinge socken. Tomas föräldrar var Lars Thomsson och Margta Andersdotter, de var båda över 60 år. Nu kunde de dra sig tillbaka och lämna över torpet till sonen och sonhustrun. I maj 1849 utökades den nya torparfamiljen med en son, Lars Erik.

Kort tid efter sonens födelse drabbades Tomas av en förkylning som bara blev värre och värre, tills han dog den 22 juli 1849. Precis en vecka senare dog även hans gamle far. Anna och Lars Erik blev tvungna att flytta för att lämna plats åt nästa torparfamilj. De återvände till Annas föräldrahem i Stalbo. Under Annas bortavaro hade hennes bror fått sitt andra barn, sonen Eric. År 1851 fick Anna ännu en brorson, Olof. I december 1851 gifte sig Anna med Lars Peter Andersson från Nässelsta i Vittinge socken (Västmanlands län) och i januari 1852 flyttade hon dit.

Vansinnet på Stalbo

Annas bror Eric Ericssons mentala hälsa var i gungning och han fick ofta olika utbrott och kom i konflikt med gårdens övriga invånare. Särskilt var fadern föremål för hans missnöje och vrede, men han hade även självskadebeteenden. Det går naturligtvis inte att ställa någon slags diagnos utifrån det lilla som är känt om Eric Ericsson, men på mig låter det i alla fall som att han var psykotisk. Det hela kulminerade i att han på lördagen den 15 maj 1852 rev sönder sina egna ögon. Han fördes till Västerås för vård, men det gick inte att rädda hans syn.

Det verkar som att Anna (eller möjligen hennes syster Carin) reste till Stalbo för att hjälpa sina föräldrar. Särskilt fadern mådde mycket dåligt efter det inträffade, kanske kände han skuld på grund av den dåliga relationen han hade till sin son. Av någon anledning behövde Anna (eller om det var Carin) sedan åka till Uppsala i något ärende och återvände till gården i Stalbo sent på kvällen den 29 juni 1852. Eric Jansson hjälpte sin dotter att lasta av vagnen och stalla hästen, medan dottern gick och la sig för natten.

På morgonen den 30 juni 1852 saknades både Eric Jansson och hans häst. Man lyckades inte återfinna honom någonstans på gården och tillkallade hjälp från kronobetjäningen. Den 3 juli fann man hästen död och täkt av en rishög på stranden till Stalbosjön, nästan fyra kilometer från hemmet. Det antogs att mannen i sin förtvivlan över sonens tillstånd först dödat hästen och sedan dränkt sig i sjön. Man draggade i vattnet utan resultat. Det dröjde nästan fyra månader innan man hittade Eric Jansson. Han hade hängt sig i skogen. Den blinde och vansinnige Eric Ericsson återvände hem och fick faktiskt ett fjärde barn, sonen Johan. Han kunde dock inte sköta gården, den såldes till en systerson och familjen fick fattighjälp från socknen.

Nygården i Nässelsta

I januari 1852 flyttade alltså Anna och hennes son Lars Erik till Annas nye make Lars, i Nässelsta. Lars och Anna tog över gården från Lars föräldrar, Anders Persson och Stina Larsdotter, vilka dock bodde kvar på gården. I september 1855 födde Anna sitt andra barn, dottern Johanna Kristina. Och i december 1860 kom en andra dotter till världen, Edla Josefina. Lars Erik flyttade tidigt tillbaka till Harbo socken och bodde hos sin moster Carin och hennes familj.

I början av år 1873 gifte sig Johanna med Anders Andersson, som flyttade in på gården. De fick sonen Lars Hjalmar, som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg. Tragiskt nog fick Johanna lunginflammation och dog redan år 1880, blott 24 år gammal. Anders och Hjalmar blev dock kvar, Anders tog över gården och den började ungefär vid den tiden kallas för Nygården i husförhörslängden. Familjeförhållandena ordnades upp igen några år senare, genom att Anders gifte sig med sin svägerska Edla. Edla och Anders fick sonen Erik Alexius, vanligen kallad Alex.

Annas sista 20 år tycks ha varit ett stillsamt liv tillsammans med maken Lars och med barn, barnbarn och barnbarns barn alldeles i närheten. Den 7 november 1912 avled Lars och endast 19 dagar senare, gick Anna själv ur tiden. Makarna Andersson blev 84 respektive 87 år gamla.

Se även…

Ansedel