Idag ligger staden Liège i östra Belgien vid floden Meuse, men 1627 var Liège huvudstad i Furstbiskopsdömet Liège – en självständig del av det mycket löst sammanhållna Tysk-romerska riket. Den 27 juli 1627 var smältarmästaren Nicolas de Bouvengne i Liège och slöt avtal med Seigneur Louis De Geer. Louis De Geer i Liège var kusin med – och representant för – sin namne i Sverige, ”den svenska industrins fader”. Avtalet kom på pränt genom notarien Philippe Hennins hand. Troligen kunde Nicolas – i likhet med många andra av den tidens valloner – varken läsa eller skriva. Kontraktet gällde arbete för Herr Louis De Geer i Sverige. Det omfattade både Nicolas och hans dräng Thomas de Rennieuet och arbetet skulle vara i två år. Nicolas de Bouvengne kom att bli min morfars farfars farmors mormors morfars farfars farfar och i Sverige fick hans familj namnet Bovin. Bovin är den andra vallonsläkten som jag har hittat bland mina anor. Tidigare har jag skrivit om Nicolas Dandenell och Anna Couvreau, som kom till Sverige 1631.

Nicolas de Bouvengne blir Clas Classon Bovin

Nicolas de Bouvengne föddes omkring år 1585 i byn Bouvignes-sur-Meuse, av allt att döma hette även hans far Nicolas. När han flyttade till Sverige hade Nicolas med sig hustru och minst ett barn. Vad Nicolas fru hette är inte känt, men flera troliga barn till dem kan identifieras i källorna. Antoine ”Anton” Classon Bovin är med säkerhet ett av de barn som Nicolas hade med sig vid sin utvandring. Anton föddes omkring år 1607. Troligen är även Jean ”Johan” Bovin (1614-1677) och Jana ”Johanna” Bowaine (ca 1622-1713) barn till Nicolas och kom till Sverige med honom. Därtill finns både en Mattias och en Jacob Bovin, som eventuellt är Nicolas söner. Det är dock troligt att de i så fall föddes efter flytten till Sverige.

Nicolas och hans familj var födda kalvinister, men konverterade i Sverige till den lutherska läran. Under perioden 1627 till 1639 finns det ett par noteringar i källor vid olika svenska bruk och hammare som kan handla om Nicolas de Bouvengne. År 1650 dör Nicolas. Då bodde och arbetade han sedan minst tio år vid Lövsta bruk i Österlövsta socken (Uppsala län).

Anton Classon Bovin

Nicolas de Bouvengnes son Anton arbetade tillsammans med sin far under 1630-talet och blev hammarsmed. Vid mitten av decenniet gifte sig Anton med en Anna från Heds socken (Uppsala län). Anna dog dock inom bara några år. Anton och Anna fick två söner, men deras namn är inte kända. Under några år kring 1640 arbetade Anton vid Österbybruk (Uppsala län), innan han flyttade till Norge.

I Norge arbetade Anton som hammarsmed i 14 år. I början av den tiden träffade han Johanna från Christiania (Oslo), de gifte sig och fick med tiden hela elva barn. Tre av dessa barn har identifierats med namn i källorna, Velam, Frans och Johan. De två första av dessa är säkert födda i Norge. Efter de 14 åren i Norge är det oklart vart Anton med familj tog vägen. Först flera år senare – 1667 – återkommer han i källorna, då vid Lövsta bruk. Ungefär vid den tiden dör Johanna.

Vid Lövsta gifte sig Anton för tredje gången, då med Anna Hansdotter. De fick fyra barn, varav endast Susanna är känd till namnet. År 1679 arbetade Anton vid Fermansbo bruk i Ramnäs socken (Västmanlands län). Han var då över 70 år gammal och blev vid ungefär den tiden blind. Sina sista elva år i livet drog Anton runt som tiggare i Kolbäcks socken (Västmanlands län) och där dog han i mars 1690.

Frans Antonsson Bovin

Frans Bovin var alltså son till Anton och Johanna. Han föddes i Norge, omkring år 1653. Frans fick lära till hammarsmed, som sin far. Han etablerade sig relativt tidigt i Ramnäs socken. Där fanns det flera bruk och Frans flyttade runt mellan dessa.

År 1679 var Frans vid Fermansbo bruk och då gifte han sig med Catharina ”Carin” Hansdotter, som var några år yngre än Frans. Frans och Carin fick minst fem barn, Frans, Anton, Welam, Kristina och Katarina. De fyra första av dessa kom att nå vuxen ålder. På hösten 1716 drunknade Frans, men omständigheterna kring dödsfallet finns inte närmare beskrivna.

Welam Fransson Bovin

Frans och Carins son Welam föddes i början av år 1687, vid något av bruken i Ramnäs socken. I likhet med sin far och farfar, blev Welam hammarsmed. Han arbetade nästan hela sitt liv på Virsbo bruk. År 1708 gifte sig Welam med smältaredottern Catharina Carlsdotter från Vika socken (Kopparbergs län).

När Welam och Catharina gifte sig var han 21 och hon 23 år gamla. Under sin uppväxt hade Catharina hunnit med lite stadsliv, både i Falun och Västerås. Welam och Catharina fick fyra barn, Stina (1710-1771), Velam (1714-1717), Frans (1718-1769) och Anna (1722-1797). Paret levde sedan kvar vid Virsbo bruk tills de dog, Catharina år 1753 och Welam 1757.

Frans Vellamsson Bovin

Welam och Catharinas son Frans följde familjetraditionen och blev hammarsmed. Den 14 oktober 1739 gifte sig Frans med Anna Olofsdotter. De bodde då vid Virsbo bruk. Frans var bara 21 år, men Anna var 38 år gammal. Troligen var Annas relativt höga ålder en bidragande orsak till att paret inte fick några barn.

Anna kom från By socken (Kopparbergs län). Där bodde – i Övre Fornby – hennes syster Brita, som sedan länge var gift med Carins Eric Ersson. Brita och Eric hade flera barn, bland dessa fanns dottern Elisabeth ”Lisbeth” Ersdotter. När Lisbeths moster Anna gifte sig med Frans, var Lisbeth 14 år gammal. Någon gång under de närmast följande åren flyttade Lisbeth till Ramnäs socken, troligen blev hon piga hos sin moster Anna och morbror Frans.

Lisas födelse och Frans död

I födelse- och dopboken för By socken år 1748 står att läsa: ”d(en) 6 septemb(e)r föddes i öfre Fornby hos Carins Eric Ersson, qwinspärsonens Lisbeth Ersdotters ifrån Ramnäs oäkta flickebarn, hennes lägersman föregafs wara smeden Frantz Vellansson i Ramnäs, hennes mosters man. Barnet döptes ordentligen af predikoembetet d(en) 8 ejusdem (mensis) oc(h) kallades Elisabeth. Test(es) Gabr(iel) Ersson oc(h) hustru Anna Gabrielsd(otte)r, Anders Anderssons hustru id(e)m. Anders Ersson cum conjuge Cherstin Larsdotter, alla ifrån öfre Fornby.”

Texten ovan är i huvudsak skriven på yngre nysvenska, med vissa inskott av latin. Carins är ett gårdsnamn. Ejusdem mensis betyder samma månad. Testes betyder (dop)vittnen. Idem betyder på samma plats. Cum conjuge betyder med hustrun.

Frans hade alltså gjort sin hustrus systerdotter med barn, varpå Lisbeth återvände till sitt föräldrahem. Där födde hon dottern Elisabeth, ofta kallad Lisa. Lisa Fransdotter kom att bli min morfars farfars farmors mormors mor. Hon är Frans Vallamsson Bovins enda kända barn. Antingen gjorde sig Frans skyldig till våldtäkt, eller så var både han och Lisbeth skyldiga till hor. Jag har dock inte hittat något som tyder på att någon av dem straffades. Men då domsböckerna från Ramnäs (Snevringe häradsrätt) saknas och de från By (Folkare tingslags häradsrätt) inte finns inskannade, är det inte helt klart om saken prövades. Vid den tiden gällde annars dödsstraff för våldtäkt och dryga böter för horsbrott. Några år senare gifte sig Lisbeth med soldaten Eric Larsson Tetting och födde sju ”äkta” barn.

För att avsluta historien om släkten Bovin vänder jag mig till Ramnäs kyrkoarkiv. Där står i död- och begravningsboken för år 1769: ”D(en) 11 febr(uari): begrofs Hammarsmeden Franz Bowin från Wirsbo, som d(en) 28 jan(uari) i et sökningt wäder, drunknat i Strömgången, lifwat i 50 (år), 11 (månader) (och) 3 (dagar)”.