Den 22 mars 1628 infann sig Anthoine Mineur hos notarien Herman De Lamotte i staden Liège. I dag ligger Liège i Belgien, men var då det huvudstaden i Furstbiskopsdömet Liège – en självständig del av det mycket löst sammanhållna Tysk-romerska riket. Avsikten med besöket hos notarien var skriva kontrakt med Louis De Geer – ”den svenska industrins fader” – om arbete i Sverige.

Efter Dandenell/Couvreau och Bovin är Mineur den tredje vallonsläkten jag hittat bland mina anor. De båda tidigare finns på min morfars sida, men Mineur återfinns bland min mormors förfäder.

Vallonkontraktet

Anthoine Mineur var gift med Maria Magronette, de hade minst tre barn och bodde i närheten av Liège på en plats kallad Covin. Allt tyder på att både Anthoine och Maria föddes någon gång mellan 1575 och 1590. Jacques Mineur var av allt att döma deras äldste son och år 1628 var han vuxen nog att göra fulla dagsverken, men ingick fortfarande i föräldrarnas hushåll. När Anthoine slöt sitt avtal med Louis De Geer ingick därför även sonen Jacques arbete i avtalet. Louis De Geer var inte själv på plats i Liège, utan representerades av Charles le Jeusne.

Kontraktsskrivandet var sista steget för att sluta anställningsavtalet, det hade föregåtts av förhandlingar och far och son Mineur hade även fått förskott utbetalt. I avtalet ingick även transporten till Sverige. Hustrun Maria tycks dock ha stannat i Liège och det avtalades att en del av lönen skulle utbetalas till henne där. Två eller flera andra söner till Anthoine reste antingen med fadern till Sverige, eller kom efter senare.

Anton och Jacob

Namnet Mineur betyder gruvarbetare, men både Anthoine och Jacques var kolare till yrket. De reste alltså milor för att tillverka träkol. Det gick åt enorma mängder träkol för att driva järnbruk och smedjor. I Sverige blev Anthoine till Anton och Jacques till Jacob. Stavningen av efternamnet Mineur varierar en del i källorna och ofta är det fonetiskt stavat på svenska – Minör.

Röken kväljer kvävande,
nät av ångor vävande,
het och stark och frän.
Kolen kallna klingande,
knäppande och ringande,
i höga svarta hoparna
vid askbeströdda groparna
emellan frusna trän.

– ur dikten Kolvaktaren av Dan Andersson

De första åren i Sverige bode Anton och Jacob i Norrköping (Östergötland). Troligen var det där som Jacob gifte sig med Johanna Hendriksdotter, som lär ha varit dotter till Hendrik Grytjutare. Det verkar dessutom som att Maria dog kort efter att make och barn flyttat till Sverige, för det finns tecken på att Anton tidigt gifte om sig med en Anna Göransdotter och fick en dotter med henne. Anton var sedan under många år verksam vid Österby bruk i Uppland och troligen dog han där omkring år 1670. Under perioden 1640 till 1650 var Anton alltså verksam vid samma bruk som en annan av mina vallonska anor – hammarsmeden Nicolas ”Clas” Bovin (ca 1585-1650).

Jacob Antonsson Mineur och Johanna Hendriksdotter fick en lång rad barn och flyttade runt en del i Sverige vart efter Jacob fick tjänst. Mattias ”Matts” Jakobsson Mineur var troligen parets andra barn och föddes av allt att döma redan 1632, när de fortfarande bode i Norrköping. År 1678 fick Jacob tjänst vid Färna bruk i Gunnilbo socken (Västmanlands län) och där blev han och Johanna kvar tills de dog. Det är okänt hur de avled och deras dödsdatum finns inte heller noterade i arkiven, men av begravningsboken framgår att de begravdes tillsammans på midsommardagen 1692.

Matts och Anna

Matts Mineur gifte sig på 1650-talet med Anna Andersdotter. Hon var född 1639 i Skinnskattebergs socken (Västmanlands län) och dotter till en skomakare. Matts och Anna fick minst sju barn tillsammans och bland dessa finns Anna Mattsdotter Mineur, född 1666 i Skinnskattebergs socken. Matts Mineur var kolare som sin far och farfar och arbetade vid olika bruk i Västmanlands och Örebro län. När Matts dog på våren 1697 bode han sedan några år i Ramsbergs socken (Örebro län). Matts änka levde kvar i socknen till sin egen död 1713.

Matts och Annas dotter – Anna Mattsdotter Mineur – gifte sig på 1680-talet med masmästaren Hans Persson. Hans och Anna levde hela sina vuxna liv vid Skilån i Skinnskattebergs socken, där de också dog år 1745 respektive 1730. Deras barn fick patronymikon efter Hans och namnet Mineur föll ur släkten. Sonen Peder ”Pehr” Hansson som föddes den 11 april 1688, var min mormors farfars farfars farmors morfar.