Den 7 augusti 1669 skrev Karl XI:s förmyndarregering ett brev till landshövdingen i Kopparbergs län, Gustaf Duwall. Regeringen meddelade att man skulle skicka en kommission till Mora för att utreda trolldomsanklagelser, eller som det står i skrivelsen ”låta anställa een ransakningh och viss underrättelse om dee utsprijdde Satans vidhskepelser uti Mora Sochn up i Dahlarne”.

Een trolkona skalt tu icke låta leffua.

– Andra Mosebok 22:18 efter stavningen i Gustav Vasas bibel. Bibelversen var den lag man hade att döma efter i häxprocesserna, sedan Mose lag år 1608 blivit svensk lag. I Bibel 2000 står det ”En trollkvinna skall du inte låta leva.”

Augustiprocessen

Den kungliga kommissionen kom till Mora på kvällen den 12 augusti och började arbeta dagen efter. Tillsammans med olika lokala herremän bildade regeringens utsända en domstol, vilken hade att utreda alla de anklagelser om trolldom och samröre med Djävulen som spred sig runt om i Mora socken. Efter en vecka hade man utrett anklagelser mot 60 personer och därvid hört en mängd vittnen, varav många var barn. Under de följande dagarna konfererade man, skrev klart protokollen och läste upp domarna för socknens invånare.

Av de 60 anklagade dömdes 23 till dödsstraff, de flesta av de övriga dömdes till olika allvarliga kroppsstraff och några av de yngsta dömdes till skamstraff. Även många av barnvittnena dömdes till olika straff för sin inblandning i de brott som de vittnat om. Hur hårda straffen blev berodde mycket på de dömdas ålder. Av de 23 dödsdömda hade 16 erkänt, en man och 15 kvinnor. Den 25 augusti fick de ta emot nattvarden och syndernas förlåtelse. Sedan skulle de avrättas, men då upptäcktes att en av kvinnorna var gravid. Man kunde därför ”bara” avrätta 15 personer i Mora den dagen. Man hade förberett tre bål, men de dödsdömda halshöggs innan deras kroppar brändes. De som nekat fick hovrätten hantera med varierande resultat.

Decemberprocessen och Annas vittnesmål

Häxprocessen i augusti 1669 fick inte stopp på Satans aktiviteter i Mora, utan anklagelser om trolldom fortsatte spridas i bygden. Och under hösten hölls flera mindre rättegångar rörande trolldomsmål i Mora sockenstuga. Men inte heller det räckte och i december 1669 fick den kungliga kommissionen återvända till Mora för att på nytt hantera ett stort antal fall på en gång. Bland dessa fanns flera som hovrätten hade ”skickat tillbaka”. Flera av dem som på nytt ställdes inför rätta hade torterats under hösten i syfte att få fram erkännanden.

I protokollen från december nämns (liksom i de från augusti) 60 huvudanklagade personer med namn. Därtill framgår att flera andra har bekänt i andra sammanhang, men deras namn återges inte. Nummer 60 i raden av anklagade var Hållams Anders Matsson från byn Garsås i Mora socken. Mot honom vittnade sex barn, men protokollet anger inte närmare vad de som om honom. Efter uppräkningen av de sex barnen som anklagade Anders följer ytterligare ett barn, det är dock oklart om det gäller Anders fall eller om det på något sätt är fristående. Det står ”Anna: Maas Jöns dotter i Garsåås 9 åhr; öfvertygad af en poike till att bekienna. Hon är denna föregåendes Syster. Examinerad och bekienner 4 gånger varit åstadḥ. Vet inthet Anföraren och är bekiennelsen till ingen rättelse.”

Hållams Anna Matsdotter från Garsås var alltså nio år gammal när hon stod inför rätten i Mora. Det var den 6 december 1669, troligen i sockenstugan. Hon berättade att hon fyra gånger hade besökt Blåkulla, men att hon inte visste vem som fört henne dit. Anna var syster till Anders (anklagad nr 60). Uppgifterna om hur gammal Anders var går isär. Enligt rättsprotokollet var han 20 år och skulle alltså varit född 1649, men enligt en husförhörslängd som skrevs ett par år tidigare föddes han först 1654 och var i så fall bara 15 år när han stod inför rätta.

Herren välsigne oss i helvete, bevare oss till fanders.
Herren uplyse sitt ansichte i helvetet, Herren vände sitt ansigte till oss
till helvetes J nampn Faders och Sons till Fanders
och then helige Andes till helvetes.

– Djävulens välsignelseord återberättade av ett 9-årigt barnvittne i Mora

Annas familj

Annas och Anders föräldrar hette Mats Jonsson och Margareta Hansdotter. Mats och Margareta hade minst tre andra barn: Karin och Apollonia var två respektive ett år äldre än Anna, medan Gunnar var året yngre än Anna. Mats var född 1622, oklart var. Margareta var tio år yngre än sin make och kom från Nusnäs, en annan by i Mora socken.

Anna erkände fyra besök i Blåkulla, men vad innebar det och vad innebar det att vara häxa? Beskrivningen av Annas vittnesmål och erkännande säger ingenting om det, men i materialet från processerna i Mora finns flera berättelser och beskrivningar. Många av dem är mycket kortfattade och intetsägande, men andra är mer utförliga och målande. Nedan följer ett exempel på vittnesmål från processerna i Mora.

Ett annat barnvittne i samma ålder

Den nio år gamla Gut Britta Andersdotter berättade (den 14 augusti 1669) om en annan Anna (Björs Anna från Oxberg) att Björs Anna fört bort henne och att hon hade en svartfläckig ko vid namn Fägåås som Björs Anna smorde på ena sidan och Djävulen på den andra. Björs Anna lyfte upp Britta, satte henne på kon och berättade att de skulle på ett gästabud. Sen satt hon sig själv på kon och sa ”djäfvulen tage migh och alla djäflar före migh till helfvites” och så for de i väg på den flygande kon. När de kom fram till Blåkulla döptes Britta till Djävulen och gavs ett nytt namn, hon skars i vänster lillfinger och med blodet skrev Djävulen in henne i sin svarta bok. Sedan fick hon två mynt, en bok, och en sten med fem ord på. Stenen gjorde det möjligt att lära sig göra onda trollkonster och flyga till Blåkulla.

I Blåkulla fick Britta även tre bjäror (i protokollet stavat ”bäror”): en vit, en röd och en svart. Slår man upp bjära på Wikipedia beskrivs det som ett väsen som stjäl mjölk från andras kor åt sin ägare, där nämns också en rad synonymer bland annat mjölkhare och trollkatt. Bjärorna som Britta fick var stora som katter och sändes ut föra stjäla både mjölk och annat från folks förråd. Allt bjärorna stal skulle sedan lämnas vidare till Djävulen. Men för egen räkning fick Britta också en vit fågel, stor som en kråka. Den stal åt henne kött, ost, smör och bröd från prästgårdar. Mynten, boken och stenen gömde Britta i sin säng. Efter att hon först berättade om sina resor till Blåkulla genomsöktes Brittas säng, men utan att man fann de saker hon sagt sig ha gömt där.

Efter processerna i Mora

Straffen som utdömdes efter processen i december var klart mildare jämfört med i augusti, till exempel dömdes ingen till döden i december. Hållams Anders Matsson straffades inte alls och jag har inte heller sett något som tyder på att hans syster Anna skulle ha straffats. Anders dog ändå redan 1670, oklart hur. Anna fick ett betydligt längre liv. Hon gifte sig med Snes Anders Andersson, även han från byn Garsås. De fick flera barn, ett av dessa var Snes Margareta Andersdotter som föddes 1701. Anna dog den 23 december 1731, hon blev 71 år gammal. Dottern Margareta var min morfars morfars morfars farmors mor.

Under perioden 1668 till 1676 drog en masshysteri av trolldomsskräck fram i Sverige, vilket ledde till mängder av häxprocesser. Det ledde i sin tur till döden för omkring 280 personer. Händelserna under dessa åtta år har gått till historien som ”Det stora oväsendet”.